fredag 11 augusti 2017

And I Darken

Författare: Kiersten White
Antal sidor: 475
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: The Conqueror's Saga #1
Första meningen: Vlad Dracul's heavy brow descended like a storm when the doctor informed him that his wife had given birth to a girl.

Handling (från Goodreads):
No one expects a princess to be brutal. And Lada Dragwlya likes it that way. Ever since she and her gentle younger brother, Radu, were wrenched from their homeland of Wallachia and abandoned by their father to be raised in the Ottoman courts, Lada has known that being ruthless is the key to survival. She and Radu are doomed to act as pawns in a vicious game, an unseen sword hovering over their every move. For the lineage that makes them special also makes them targets.

Lada despises the Ottomans and bides her time, planning her vengeance for the day when she can return to Wallachia and claim her birthright. Radu longs only for a place where he feels safe. And when they meet Mehmed, the defiant and lonely son of the sultan, Radu feels that he’s made a true friend—and Lada wonders if she’s finally found someone worthy of her passion.

But Mehmed is heir to the very empire that Lada has sworn to fight against—and that Radu now considers home. Together, Lada, Radu, and Mehmed form a toxic triangle that strains the bonds of love and loyalty to the breaking point.

Omdöme:
"On or wedding night," she said, "I will cut out your tongue and swallow it. Then both tongues that spoke our marriage vows will belong to me, and I will be wed only to myself. You will most likely choke to death on your own blood, which will be unfortunate, but I will be both husband and wife and therefore not a widow to be pitied." 
Så ja. Uhm. Bless.

Först och främst. Jag störde mig på alla utropstecken haha. Jag vet inte, det bara kändes som om det var extremt många utropstecken jämfört med vad man vanligtvis brukar se, så det fanns scener i boken som kändes ganska fåniga, bara för att det var så jäkla många utropstecken.

Okej, så jag är lite kluven. Den var väldigt bra, samtidigt som den inte var så jättebra. Det som driver boken framåt är karaktärerna, och relationerna mellan dem. Men om man talar om le big plot, så uhm no thanks.
Det är alltså en väldigt karaktärsdriven bok, och jag menar jag föredrar karaktärsdriven framför allt annat all day everyday så det är typ lugnt, men jag hade ändå önskat att det skulle finnas något mer som fick en att vilja fortsätta läsa.

Mhmmm sedan var det även så att jag var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att hänga med mellan varven. Många människor att hålla reda på och många strategier och mycket logik (och är man en idiot (som jag, alltså) så kan det bli lite jobbigt.) Jag insåg sedan när jag läst ut boken att det faktiskt fanns en ordlista där bak, och en lista över alla karaktärer, något som hade varit till hjälp om jag hittat den lite tidigare.

Men okej då. Så de här karaktärerna som lyckades att ta mig igenom nästan 500 sidor haha. Det var väl främst Radu, då jag föredrog att läsa om honom framför alla andra jävlar. Han är bara såååå precious och jag led så extremt mycket med honom och man bara "noooooo my heartu."
Det är trevligt att läsa om känsliga killar som gråter och har känslor, vilket inte händer alltför ofta i den här typen av böcker.
Lada gillade jag mellan varven (ta citatet där uppe som exempel), men det fanns ställen där jag irriterade mig på henne. (Kanske mest för att jag blev så väldans överbeskyddande över Radu och typ alla som bråkar med honom kan slänga sig i väggen.)
Det som blev lite skumt då och då var att både Lada och Radu tyckte om Mehmed så extremt mycket. De mer eller mindre bara: "Mehmed is love Mehmed is life" hela tiden och jag tror inte att jag såg det dem såg? För jag bryr mig inte om Mehmed? Jag fick en viss bild av honom i början, och det var ganska okej, men han blev lite konstig där mot slutet. Lite mycket konstig.
Men utöver det så älskar jag några av de andra karaktärerna - Nicolae, Petru, Lazar, Mara, Nazira (det faktum att jag faktiskt kommer ihåg deras namn säger ganska mycket.)

Så, en väldigt karaktärsdriven bok som kändes lite tråkig mellan varven men det fanns fortfarande något som höll en fast. Kommer definitivt läsa uppföljaren så småningom! (oh shit ett utropstecken.)

Nu om ni ursäktar så tänker jag göra en spoiler-sektion åt mig själv här nere. Markera för att läsa :)
[Scenen när Lazar dog ;-;;;;; 
Alltså jag typ dog med honom och bara "noooooooooooooooo." 
Och när han sa: "You always choose him." och jag typ bara "nooOOOOOOOOOOOOO." Sluta leka med mina känslor. Herrejösses. Varenda ett av mina ships i den här boken typ kraschade fortare en Titanic.]

fredag 4 augusti 2017

All the Bright Places

Författare: Jennifer Niven
Antal sidor: 416
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: -
Första meningen: Is today a good day to die?

Handling (från Goodreads):
Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for—and manages to find—something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school—six stories above the ground— it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink. . . .

Omdöme:
Mhmm...
Det var så väldigt svårt att betygsätta den här. För att förklara det någorlunda enkelt:
Det tog mig ungefär en månad att läsa halva boken.
Sedan tog det två-tre dagar att läsa den andra halvan.

Jag är väl kanske... Lite besviken? Inte på allting, men på vissa särskilda saker.
Först och främst så kändes väldigt mycket oerhört stereotypiskt. Då syftar jag på mobbarna, främst. Roamer skulle väl vara det bästa exemplet: Han är inget mer än en mobbare. Han är inget annat än elak - en rent utav "ond" tonåring för jag menar... Världen kryllar väl av sådana? Han hade inget djup, och jag säger inte att han borde ha haft någon tragisk historia eller också mått psykiskt dåligt men bara någonting. Jag kan ibland acceptera att en karaktär är rakt igenom ond i en fantasy, men i den här typen av bok, när det handlar om en tonårskille i high school, då håller det inte.
Det kändes också väldigt mycket som om Violet och Finch blev uppmålade som helgon jämfört med alla andra. De var de enda som förstod allvaret med psykisk ohälsa. Alla andra var kompletta idioter. Det kändes inte realistiskt.
Jag vet inte om jag bara har turen nog att gå på en skola där folk är extremt medvetna om samhällets brister idag, eller om Niven har överdrivit. Hela situationen i skolan kändes så överdriven, som om författaren bara ville att man skulle tycka så väldigt väldigt väldigt synd om Finch.
Jag menar, en tidning där man listar elever som är mest trovärdiga att begå självmord? Ahem... Wut? (Om jag inte uppfattade fel så stängde lärarna dessutom ner tidningen, på grund av listan. De är alltså fullt medvetna om det, men gör ändå inte så mycket åt det.)
Och hej nu. Boken börjar med att Violet och Finch möts uppe på ett torn. Alla tror att Violet räddar Finch. De vet alltså att han är självmordsbenägen men ALLA I DEN HÄR BOKEN BARA ÄR FÖR KORKADE FÖR ATT GÖRA NÅGONTING ELLER VAD? Ah, okej. Det förstås - om alla vuxna och vettiga människor (utöver Violet) gjorde något på en gång så skulle det inte behöva vara en bok utan bara en novell, och så kan vi ju inte ha det.

Så, ska jag ta och klaga på en sak till innan jag går över till det jag faktiskt gillade med boken? (Kanske två saker till)
Violet. Förlåt men jag kan inte bry mig mindre om henne. Hon kändes bara... Tråkig. Hon hade tydligen en passion för att skriva (I dig that, gurl) men man kände liksom aldrig passionen? Den fanns där någonstans men den syntes aldrig till. Och jag bara... Jag fick aldrig något grepp om henne.

Så, Finch då? Jodå, vi fick lite av en dålig start, han och jag, och det blev nästan så att jag inte ville gilla honom, men sedan i slutändan vek jag mig ändå.
Kan vi bara göra det klart för oss att body-shaming aldrig är okej? Folk verkar tycka att det är helt okej att hoppa på människor utan kurvor nu, och verkar tro att det är body-positivity bara för att de står upp för människor med kurvor.
Plot twist: That's not body-positivity, that's just skinny-shaming you prick.
Men som sagt, efter att jag var sur på Finch i cirka 100 sidor så var jag tvungen att erkänna att jag faktiskt gillade hur hans karaktär var skriven. Även om han var kass på att flirta (it was cheesy alright?)

Okej nu har jag nog babblat på tillräckligt om karaktärer. Varför tog det mig en månad att läsa halva boken?
För att jag var ganska uttråkad. Stora delar av boken handlar om hur Violet och Finch åker runt i Indiana för att utföra ett skolprojekt, och det klickade inte riktigt med mig. Vissa platser var intressanta att läsa om, men vissa bara... Var inte det.

Andra halvan var bättre. Förutom när hela berättelsen bara råkade bli Romeo och Julia all over again, because why not? Violets föräldrar bara "Oh no dear he's bad stay away from him he's probably a vampire" och det kändes väldigt framtvingat, som om det gjordes endast för att skapa dramatik. Well, it was more silly than dramatic.

Meeeeen trots allt det som inte höll för min del så blev jag ändå någorlunda berörd. Även om jag redan visste hur den skulle sluta för att det är ganska uppenbart när man läser vad boken handlar om. Och jag är helt för att man tar upp sådana här ämnen, särskilt i ungdomsböcker. Många har klagat på att den tar upp det på fel sätt, och inte är tillräckligt allvarlig, men helt ärligt? Jag tror det kan vara bra att skriva om svåra ämnen på ett lite smått humoristiskt sätt. En alldeles för mörk och brutal bok blir svår att läsa.

Så för att sammanfatta - jag gillade den faktiskt. Trots att jag klagade så mycket haha. Jag gav boken fyra stjärnor först, men sänkte till tre för att det var för många saker som inte fungerade för mig, och den berörde mig inte alls lika mycket som jag ville. (Var väl lite av ett emotionellt vrak i två timmar eller så men sedan var livet lugnt igen. Jag har ingen själ, förstår ni.)
Men det är en väldigt fin bok som tar upp viktiga saker, med ett väldigt fint språk för att toppa det hela.

(Woooow jag har inte skrivit en recension på nästan två år är det ens såhär man gör?)

onsdag 2 augusti 2017

När man har för många olästa böcker...

Så. Det är så här att jag under en ganska lång tid nu bara köpt fler och fler böcker, utan att faktiskt läsa dem (bokhyllan ser ju fin ut i alla fall.)
Och uhm.

För några dagar sedan gjorde jag en lista över böcker som jag måste läsa innan jag får beställa nya. Lite av en TBR.
Tjohoo.

Crank - Ellen Hopkins
Håller på att läser nu~ Väldigt bra hittills! Blir sugen på att försöka skriva en bok på vers haha (det skulle troligtvis gå åt skogen lol)

And I Darken - Kiersten White
Det här omslaget är så fint ;-;;; Hela boken är så fin ;-;;;
Tjuvläste lite i den för någon dag sedan också teehee

Legend - Marie Lu
Är jag typ den sista människan som läser den här? Har tänkt göra det så extreeeeemt länge nu men har inte blivit av :/ (Blir lite avskräckt varje gång jag ser typsnittet man använde för Days perspektiv...)

A Court of Thorns and Roses - Sarah J. Maas
( ͡° ͜ʖ ͡°)
Haha nah men måste ju se vad alla snackar om. Dessutom - retelling av Skönheten och Odjuret? 
I'm in. 

Clockwork Prince - Cassandra Clare
Jag menar kom igen. Även om jag bara läser för Jems skull för att jag inte gillade varken Will eller Tessa särskilt mycket.
Jem's worth it.
Bless Jem. 

Heartless - Marissa Meyer
I mean it's gorgeous (and huge). 

Så, när jag läst de här 6 böckerna (helst i den ordning jag listat dem bara för att bevisa för mig själv att jag kanske har lite självdisciplin trots allt.) har jag tillåtelse att köpa 3 böcker. (det var två först men jag lade till en tredje igår.)

Sedan måste jag läsa dessa:

End of Days - Susan Ee
Älskar verkligen den här serien (eller, älskade första boken och blev väl lite smått besviken på den andra, så som det brukar gå med trilogier) så känner att det är dags att läsa klart den nu äntligen haha. 

Flame in the Mist -Renée Ahdieh
Den. Här. Boken. Är. Så. Vacker.
Har hört en hel del bra om den också, och handlingen låter intressant, så... Vad kan gå fel? (kommer på typ tusen saker som kan gå fel men shhhhhh.)

The Raven Boys - Maggie Stiefvater
Jag menar herrejösses varför har jag inte läst den här än?

En av böckerna jag köpte efter att jag läst de första 6.
Eller möjligtvis någon annan av böckerna som står i bokhyllan redan. 

To All the Boys I've Loved Before - Jenny Han
Hmmm ska inte den här bli film snart? *goes google*
Hmmmmmmm.
Snaaaaaaaaaaaaaaaart.

Clockwork Princess - Cassandra Clare
Om det inte skulle bli så att jag råkar komma att hata Clockwork Prince så pass mycket att jag bara råkar bränna upp varenda en av Clare's böcker. 

************

Okej men nu kommer vi till det roliga. 
Hela den här grejen med att inte köpa fler böcker förrän jag läst de här böckerna.
Jag typ har redan misslyckats.

Det var nämligen så att jag blev indragen i en bokhandel idag. Brutalt indragen, om jag får säga så, för det var inte alls så att jag följde med in dit frivilligt. 
Och så, eftersom man ändå var där...
Don't mind me trying to be aesthetic.
Yup. 
Så skulle det bli så att Legend slutar i en hemsk cliffhanger eller så, så kan jag totalt strunta i de andra böckerna däruppe och bara kasta mig över Prodigy. (Säkerhetsåtgärd, med andra ord.)

Men ey. Om någon av er skulle märka att jag bryter mot det här (eftersom det är skrivet i sten och allt) så typ... Säg något elakt eller råna mitt bankkonto eller något.


Vi får väl se hur det här går. 

(Btw.... Om det där märket på Rebel of the Sands.
"Like Katniss?
Love Rey?"
Vem i hela friden är Rey?????????
Vad är det alla vet utom jag???????????????????
???????????)