onsdag 18 november 2015

Omänniskor

Författare: Kristoffer Svensson & Nanna Johansson
Antal sidor: 339
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Omänniskor
Serie: Del 1 av en trilogi

Handling (från Goodreads):
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Omdöme:
......... Eh!?

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här, och nu när den är utläst är åsikterna blandade.
Till att börja med så är den riktigt intressant. Handlingen gör en nyfiken och man vill bara veta mer om hur omänniskornas liv fungerar. Hela boken är dessutom väldigt mörk, något som väldigt många andra bokbloggare också nämnt. Handlingen tillsammans med allt det där mörka gör boken väldigt unikt, och bara det gör den läsvärd.

Trots det så blev det här ingen höjdare för min del, främst på grund av språket och karaktärerna. Nu vet jag själv att jag blivit väldigt petig med det svenska språket på sistone, så de flesta andra skulle troligen inte störa sig lika mycket på det, om de ens skulle reagera överhuvudtaget. Men personligen tycker jag att det var alldeles för lite gestaltningar på vissa ställen, och särskilt dialogerna kändes onaturliga och stela. Jag fick inte riktigt något flyt, kan man säga.

Karaktärerna var... Inte dåliga riktigt, men det var inte så att jag kunde känna igen mig i någon av dem och jag fick inget grepp om dem. Sigrid var irriterande, men inte på det där sättet så att jag ville bränna upp huset eller något. Viktor var extremt cheesy mellan varven, men inte så mycket så att det blir helt och hållet oacceptabelt. Adrian var en idiot men det var det han skulle vara så... GOOD JOB FOLKS!!

Jag kan inte säga att jag gillade boken, men jag kan förstå varför så många andra gjorde det. Det är något nytt inom den här genren, särskilt för att författarna vågar göra saker som väldigt många andra författare låter bli. Slutet är rätt så mindblowing, det måste jag erkänna. Vare sig man gillar karaktärerna eller inte så lär man bli överraskad och berörd.

Så hej, även om jag inte gav den full pott så är den värd en chans bara för att den känns så annorlunda. Var beredd på att bli överraskad!