onsdag 29 juli 2015

HHHNNNGGGGGGGGG

PPFFFFFFFGAAAAAAH




*fangirlar* ヽ(*≧ω≦)ノ

KYAA~~~~~~~~~~~~~

(oh jeez)

fredag 24 juli 2015

Filmrecension: Paper Towns

Men ser man på, jag recenserar en film samma dag den har premiär. Snacka om att inte vara efter. (Hade tur nog att få gå på en förhandsvisning *känner sig extremt speciell lol*)

Så, då har ännu en av John Greens böcker blivit filmatiserade.
För några dagar sedan recenserade jag boken, och som ni kanske läste så var jag en aning kritisk. Jag tyckte att det inte hände särskilt mycket och jag gillade inte Quentin och Margo.

Jag hade inga problem med något av det i filmen.

Jag skrattade högt flera gånger, och om jag inte hade suttit i en biograf hade jag skrattat ännu högre. Ben, Radar, och Quentin (japp, Quentin included) var bara så härliga och jag älskade varenda scen där alla tre var med.

Det blev inte långtråkigt någonstans. Jag var helt fast från början till slut och jag kunde inte få nog.
Men man måste nog vara beredd på att det inte är någon action-packad film. Det säger inte BOOM eller PANG utan... Allting bara händer rätt så lugnt och behagligt, och jag antar att en del personer lär bli väldigt uttråkade i väntan på att det ska smälla till.

Jag gillar verkligen skådespelarna för allihopa. Speciellt Ben. Alltså herregud så klockren...
Questin var som sagt inte lika irriterande i filmen som i boken, utan det kändes lättare att förstå honom och på något vis kändes han inte lika besatt av Margo (fortfarande rätt så besatt dock.)
Margo var fortfarande en aning irriterande, men inte så att jag störde mig på henne när jag såg filmen (jag störde mig på henne efter filmen istället.)

Det fanns en del scener som kändes lite awkward och en del scener som kändes lite påtvingade, men för att sammanfatta så var det en riktigt bra film som jag utan tvekan kommer att se om.
Personligen hade jag väl önskat att de lagt ner mer tid på själva bilresan, men jag fick så mycket av allt annat så i slutändan känns det inte som om det gör särskilt mycket.

Oh jeez, kan man verkligen kalla det här för recension? Känns ju mer som om jag bara satt här och jämförde film och bok haha.
Hur som helst, hoppas att det kanske var till lite hjälp i alla fall, om ni fortfarande funderar på om ni ska se filmen eller inte xD

måndag 20 juli 2015

Shatter Me

Författare: Tahereh Mafi
Antal sidor: 340
Förlag: Harper Collins
Svensk titel: Rör mig inte!
Serie: Shatter Me #1

Handling (från Goodreads):
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.

The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.

The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.

Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.

Omdöme:
En hel del har sagts om den här boken. Särskilt om språket. Dels det faktum att en hel del meningar är överstrukna och dels för att språket är väldigt........... beskrivande/målande/poetiskt/halvunderligt mellan varven?
Trots det så störde jag mig inte så mycket på varken de överstrukna meningarna eller språket i all allmänhet, men det är väl ungefär den enda anledningen till att jag gav boken två stjärnor istället för en.

Någon sa att det här var en dystopi. Om jag inte redan visste om att det var en dystopi hade jag trott att jag läste en kärleksroman eller något.
Man får inte veta mycket om världen. Man får dock en hel del beskrivningar av Adams ögon. (Och trots det har jag fortfarande ingen aning om vilken färg de har för att jag någonstans under det halvår det tog mig att läsa ut boken glömde bort det.)
Jag har absolut ingen aning om varför världen blev som den blev (Jag är säker på att de berättade det någonstans i boken, men jag var väl för upptagen med att lista ut vad alla metaforer betydde.)

Allting i den här boken om Adam och om Juliette som inte tänker på något annat än Adam, vilket är underligt för Adam har ingen personlighet. Inte Juliette heller, för den delen.
I de flesta fallen när världen håller på att gå under så börjar en del personer fundera över hur de ska överleva. Men allt som går omkring i Juliettes huvud är Adam-Adam-Adam-oh-so-hot.

Som jag redan nämnt så funkade språket mesta delen för mig, men mellan varven blev det bara väldigt underligt och jag mer eller mindre skrattade rakt ut.
den här recensionen får ni några exempel.

Om man bortser från allt det negativa så var den inte helt kass (lol?). Det hände en del saker i slutet som nästan får mig att vilja fortsätta med nästa bok, men jag har också en känsla av att nästa bok kommer vara full av cheesy Juliette och Adam och ögonbryn som når taket och käkar som dinglar från skosnören och små leenden lika stora som Jupiter.

Jag kan dock förstå varför så många faktiskt gillade den här. Språket är annorlunda, och bryr man sig om Juliette och Adam så blir väl allt tio gånger mer intressant. Warner var dessutom nästan en bra karaktär mellan varven.

Ah just det - Kenji är en legend.

fredag 17 juli 2015

SÅ EXCITED ATT JAG FICK HICKA

WOOO *hick* OOOHOOO

Nu *hick* tänker ni säkert "och vad sjutton sitter du och woohoo:ar om?"

Jo, bara det faktum att jag * hick* just beställde DET HÄR.

Jag älskar de där omslagen och *hick* jag har velat ha serien på engelska så *hick* länge nu så bara weeeeeeeeeeeeeeeeee~!!


*hick*

Paper Towns

Författare: John Green
Antal sidor: 305
Förlag: Speak
Svensk titel: Pappersstäder
Serie: -

Handling (från Goodreads):
Who is the real Margo?

Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs into his life—dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge—he follows. After their all-nighter ends, and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues—and they're for him. Urged down a disconnected path, the closer he gets, the less Q sees the girl he thought he knew...

Omdöme:
Nu är det såhär att väldigt många säger att den här boken i stort sett är exakt samma bok som Looking for Alaska men nu är det även såhär att jag faktiskt inte har läst Looking for Alaska än så jag kan inte kritisera boken på den punkten.
Jag kan dock kritisera den på några andra punkter.

Först och främst så vill jag säga att boken inte var dålig. Den var till och med riktigt bra på vissa ställen. Början drog in en i handlingen så som den ska göra, och de (mer eller mindre) hundra sista sidorna var helt otroliga.
Men vad hände i mitten?
Jo, absolut ingenting som intresserade mig det minsta dugg. Det var sida efter sida som man fick tvinga sig igenom och jag var faktiskt tvungen att göra någon slags deal med mig själv för att få den utläst. (Jag fick inte fortsätta redigera min egen bok förrän jag läst ut den här, vilket funkade rätt hyfsat för fyra dagar senare var den utläst.)

Saken är den att jag inte riktigt gillade Quentin, och inte heller Margo, vilket blev lite jobbigt mellan varven... Jag vet inte riktigt, jag bara störde mig på dem.
Men så har vi Questins vänner Ben och Radar och bara herreguuuud såå braaaa. De kändes bara så trovärdiga och de var så roliga och något nördiga och jag kunde inte få nog av dem. Särskilt Radar <33

Så, som sagt - det började bra men blev sedan hemskt segt bara för att BOOOM. Dessutom är det ju trots allt en bok av John Green, och jag älskar hans sätt att skriva (även om alla metaforer ibland gör mig något förvirrad.)

Om du är villig att ta dig till den sista delen av boken så är den utan tvekan läsvärd, men var beredd på att mitten är himla händelselös.

BTW NÅGON ANNAN ÄN JAG SOM ÄR HYPAD FÖR FILMEN NÄSTA VECKA WOOHOOOO