onsdag 30 juli 2014

USA-bookhaul Del 2!! (Videoinlägg) (UPDATE: Videon är faktiskt där nu...)

Del 1

Så, ursäktar ljudet när jag började filma med mobilen! Det är helkonstigt, och ibland hör man inte vad jag säger för att det blir så lågt... (kanske bara är jag som hade dålig hörsel när jag kollade igenom videon, vem vet?)

Har förresten läst Sarah Dessens bok The Truth About Forever (vilket jag inte hade när videon spelades in) så recension kommer snart ^^

Länk till bokhandeln jag nämnde.

måndag 28 juli 2014

New York-special!!

Från början tänkte jag göra ett inlägg om Ohio, och sedan ett om New York. Men när jag kollade igenom bilderna från Ohio.... Det var mest bilder på oss och släktingarna vi träffade där och mat (minst hälften av bilderna måste ha varit på mat jag lovar xD) Så det känns inte som om jag behöver lägga ut det här... På en bokblogg. (lol)
Men ett inlägg om New York blir det i alla fall!

En av de första bilderna som togs när vi kom fram. På ett övergångsställe. Det fungerar lite annorlunda än det gör här i Sverige. Deras gubbar är inte röd eller grön, till exempel.

9 avenyn var den avenyn vårat hotell låg på.
När man väl lärt sig hur avenyerna och gatorna fungerar är det inte så svårt att hitta på Manhattan. Det som var problematiskt var att vi flera gånger gick åt fel håll. (Samma sak hände när vi åkte tunnelbana... Vi åkte åt fel håll. Flera gånger.)







Grejen med New York är att man som turist troligtvis kommer hem med nackspärr, för i stort sett allt som är kul att titta på ligger flera meter upp i luften. 









Okej sååååå, tunnelbanorna. Det var så vi tog oss överallt. Vi skaffade tunnelbanekort som lät en åka hur mycket man ville i en vecka (vilket passade bra med tanke på att vi var där en vecka.)
Det är inte särskilt svårt att ta reda på vilken linje man ska ta. Om man har en karta över hur alla linjer går, vill säga. Vilket vi hade, så jag blev typ tunnelbaneexpert.
Men så blev jag distraherad av en väldigt söt asiatisk kille och whoops där åkte vi förbi stationen där vi skulle av (jag skojar inte. det hände faktiskt. Mer eller mindre.)

Varning dock, de låter förskräckligt.




Så klart tog vi en färja över till Frihetsgudinnan. Det var fullt med folk överallt och solen var alldeles för varm men hej, det var kul. 
Eeehhhhmmm jag vill kunna säga något mer om henne men jag vet inte vad. Vi gick på färjan på Manhattan. Vi åkte färjan. Vi gick av färjan (när den var framme). Vi kollade på Frihetsgudinnan. Det var det. 










När vi väl var i södra Manhattan så passade vi på att ta oss till 9/11 Memorial. Tack vare David Levithans bok En Bit Av Mig Fattas så vet jag faktiskt något om var som hände med tvillingtornen den dagen. Så det så.
Det är hur som helt väldigt vackert gjort (trots att man blir en aning nedstämd av att läsa alla de där namnen med vetskapen om att alla de där personerna dog.)







Samma dag, fast senare på kvällen, så såg vi Fantomen på Operan på Broadway. Och herregud som i HERREGUD det var nog det roligaste vi gjorde (allting som innehåller romantik och drama går hem hos mig.) Jag älskade den så mycket. För mycket. Det var faktiskt första gången jag såg Fantomen på Operan. Eller, jag tror att jag har sett någon filminspelning någon gång, fast jag kommer i stort sett inte ihåg något från den så den räknas inte.

(Det där slutet dock... Jag tror jag dog. Jag dör fortfarande, tror jag. Om och om igen. Ugh.) 




Samma kväll hamnade vi på Times Square. Woooooooo.
Vi gjorde inget speciellt där, mer än att gå igenom. Och sedan gå tillbaka i jakt på något att äta. Efter ett tag hamnade vi på någon slags pizzeria där vi åt nudelsoppa (fråga inte ens....)

De flesta dagarna gick vi bara runt i affärer och letade kläder och skor. Jag ska inte ljuga: Jag är inte jätteintresserad av kläder och skor. Jag kom dit för bokhandlarnas skull.
Hur som helst, någonstans emellan shoppingen hamnade vi i Empire State Building. Dock blev fotona därifrån inte jättebra på grund av soldis all over da place.
Här är i alla fall en bild över södra Manhattan och någonstans långt där borta står Frihetsgudinnan.

En dag spenderades i Brooklyn för att jag av någon anledning verkligen ville åka dit (inte helt säker på varför, men jag har något slags halvunderligt intresse av Brooklyn.)
Så nu går vi på Brooklyn Bridge. (Tror att bakgrunden på det här fotot är Manhattan dock haha xD)

Här ser man Brooklyn i alla fall.

Och nuuuuuu. Nu tänker jag spamma bilder från den Botaniska Trädgården vi var i. Det var det jag såg fram emot mest, så det var i stort sett det enda jag tog kort på... (De andra bilderna blev tagna av mamma eller moster.)














Hade såklart varit kul att vara där när körsbärsträden blommar, men det var väldigt vackert ändå. Inträdet var inte dyrt, så om jag bott i närheten hade jag helt klart gjort stället till min personliga läshörna.



Någon gång under shoppingtiden hittade vi Barnes & Noble (superstor bokhandel duuuh.) Allt som allt hittade vi två Barnes & Noble i Ohio, och två i New York.



Det var så stort. Sååå stort. Och priserna. Jämfört med priserna i Sverige. Det är skandal. Jag menar, jag köpte för sjutton gubbar 14 böcker. Då är det billigt.



(En person som jobbade där kallade mig dessutom "ma'am", vilket är skrattretande i sig.)






Samma dag som vi skulle åka hem tog vi oss en snabb promenad till Central Park (Det låg väldigt nära hotellet, sååå.)



Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse. Helt ärligt dock, så tror jag att jag gillade Ohio mer än New York. New York funkar om man är där på semester, men jag skulle aldrig vilja bo där eller något xD (För mycket kaos.)

lördag 26 juli 2014

The Maze Runner

Författare: James Dashner
Antal sidor: 375
Förlag: Delacorte Press
Svensk titel: Maze Runner
Serie: The Maze Runner #1
Första meningen: He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusty air.

Handling (från Goodreads):
"If you ain't scared, you ain't human."

When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his name. He's surrounded by strangers--boys whose memories are also gone.

Outside the towering stone walls that surround the Glade is a limitless, ever-changing maze. It's the only way out--and no one's ever made it through alive.

Then a girl arrives. The first girl ever. And the message she delivers is terrifying.

Omdöme:
Wow. Oftast när jag uttrycker mig med ordet "wow" betyder det något bra. Det här är inte ett sådant wow. Det här är ett wow som i "Wow vilken besvikelse ge mig en tändare så att jag kan sätta boken i brand och sedan slänga ut askan i havet eller något."

Oftast när jag läser böcker jag inte gillar så brukar jag kunna se varför så många andra gillade den. Så var inte riktigt fallet här. Jag förstår inte riktigt varför så många verkar gilla Thomas. Jag förstår inte varför så många säger att de var fast genom hela boken. För hej, jag gillade inte Thomas alls, och jag var inte alls fast i boken utan började slarvläsa efter sida 159 för att jag inte stod ut längre.

Den här boken hade så mycket potential. Eller, snarare, själva idén hade så mycket potential. Idén är otrolig. Den hade kunnat bli lika bra som Hungerspelen. Om någon annan hade skrivit den.
Det fanns ingenting i språket som fångade mig, absolut ingenting. Jag kom hela tiden på mig själv med att tänka på något helt annat när jag läste, så i slutändan var jag tvungen att gå tillbaka och läsa om stycket. (Så allting fram till sida 159 läste jag i stort sett två gånger.)
Jag insåg först inte hur tråkig jag tyckte den var. Jag trodde bara att jag var för trött för att läsa eller något (Vilket kan ha varit sant i början, när jag satt och läste på planet hem från USA och tidszonerna blev helt konstiga.) Men till slut insåg jag det faktum att jag verkligen inte gillade boken, och att en energidryck inte hade ändrat på det.

Något som förstörde en hel del av den otroliga idén var karaktärerna. Eller i alla fall, våran kära huvudroll Thomas. Bara... Va? Jag störde mig på honom så mycket. Han vaknar upp i en hiss, utan något minne om vem han är (bortsett från hans namn), och han hamnar någon annanstans med massa andra killar, alla i närheten av hans egen ålder (16 år.... Vilket skämt). Och jag vet inte, det kanske bara är jag, men det känns som om man naturligt borde... Vara lite tillbakadragen och livrädd och INTE BETE SIG SOM EN KOMPLETT IDIOT MOT DEN ENDA PERSONEN SOM ÄR VILLIG ATT BLI ENS VÄN (*suck*.... Stackars Chuck...)
Det är okej att vara nyfiken, och det är bra att han vill ta reda på mer om stället han hamnat i men... Han kändes inte som en realistisk karaktär. Han tar så mycket plats, alldeles för fort och det... Det går inte att känna igen sig i honom. Han är för mycket av en Gary Stu (Eller Marty Stu, om ni nu föredrar det.)

Förresten. Den här scenen när Thomas springer springer ut i labyrinten för att rädda Alby och Minho (Det kändes alldeles för framtvingat, btw. Jag menar, en sådan utveckling i historien måste vara naturlig. Nu kändes det istället som om Dashner ville att Thomas på något sätt skulle hamna ute i labyrinten när det var mörkt, men han kom inte på någon riktig anledning till att Thomas skulle hamna där, så han bara... Lät det hända. Han lät Thomas spela hjälte genom att ge honom tankar om att han bara "var tvungen" att göra.)
Det kommer en så kallad Griever då, eller hur? (Jag tror jag hade börjat slarvläsa då så jag vet inte riktigt) Och den så kallade Griever-saken klättrar upp på väggen. Ser ni poängen? Om de kan klättra upp på väggen, varför kan de inte klättra över den? Jag är säker på att det finns en vettig förklaring till det, men förklaringen nämndes aldrig (såvitt jag minns...), såå.... (Förresten, fick vi någon förklaring till varför det bara var killar som sändes dit? (Bortsett från flickan som sändes dit på slutet))
Vissa saker lär väl förklaras i nästa del, men... Jag är inte helt säker på att jag vill fortsätta med trilogin. Vi får se. Kanske fortsätter på grund av Minho, den enda karaktären jag faktiskt gillade. (Newt var helt okej också, antar jag... Och Chuck förstås.)

Hur som helst, ser fortfarande fram emot filmen. Tror faktiskt det finns en stor chans till att jag kommer gilla filmen mer i det här fallet.

tisdag 22 juli 2014

USA-haul (Videoinlägg!!)

Japp.
Jag gjorde det.
Jag filmade mig själv igen.
För er skull.
Förlåt för det konstiga slutet men kameran bara slutar filma utan varning efter nio minuter så xD

Del 2 kommer snart!

måndag 21 juli 2014

City of Lost Souls

Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 534
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Svensk titel: - (Kommer troligtvis ut på svenska så småningom, av Bonnier Carlsen.)
Serie: The Mortal Instruments #5
Första meningen: Simon stood and stared numbly at the front door of his house. 

Spoilervarning om du inte läst tidigare delar!!

Handling (från Goodreads):
What price is too high to pay, even for love? When Jace and Clary meet again, Clary is horrified to discover that the demon Lilith’s magic has bound her beloved Jace together with her evil brother Sebastian, and that Jace has become a servant of evil. The Clave is out to destroy Sebastian, but there is no way to harm one boy without destroying the other. As Alec, Magnus, Simon, and Isabelle wheedle and bargain with Seelies, demons, and the merciless Iron Sisters to try to save Jace, Clary plays a dangerous game of her own. The price of losing is not just her own life, but Jace’s soul. She’s willing to do anything for Jace, but can she still trust him? Or is he truly lost?

Love. Blood. Betrayal. Revenge. Darkness threatens to claim the Shadowhunters in the harrowing fifth book of the Mortal Instruments series.

Omdöme:
Jag ska inte ljuga. Jag tror att jag har börjat tröttna på den här serien.

Jag har tröttnat på alla beskrivningar av förbluffande attraktiva personer. Jag har tröttnat på Jace och hans guldhud och guldögon och guldhår och jag vet inte ens det känns bara som om någon har hällt en burk med guldfärg över honom. Jag har tröttnat på handlingen som i stort sett inte finns. Den försvann någon gång efter tredje boken.

Så, vad ska jag börja med? Vad hände med handlingen? Visserligen åkte Clary till... Vart de nu var någonstans, för att få tillbaka Jace. Det gjorde inte boken mycket mer intressant. De åkte båt i... Venedig? De hade nästan-sex på en fest (och sedan hade de det igen i någons rum, om jag inte minns fel.) De hjälpte Sebastian. De... Gjorde absolut ingenting som jag var intresserad av att läsa om. Deras kärlek kände så fånig. Om ni bara visste hur många "cheeeesyyy-kommentarer" jag fick in.

Och som om Clary och Jace inte gav oss tillräckligt många onödiga kärleks-scener så var resten av karaktärerna också tvungna att göra det. Simon och Isabelle (det var måttligt intressant dock), Maia och Jordan, Magnus och Alec... Hade gärna sett mer av de sistnämnda dock. Deras relation var i stort sett det enda jag brydde mig om genom hela boken.
Förresten, Maia och Jordan? Varför? Alltså, jag är helt okej med att dem är ihop, men varför fick dem så himla många scener som såg i stort sett likadana ut? Det tillförde ingenting till boken. Bara några extra onödiga sidor. (För åh ja den är lång också.)

Det kändes bara så oproffsigt gjort. Som om boken inte var riktigt genomtänkt.
Och herregud Jaaceeee vaaad haar hoon gjoooort meeed diiiig. Jag älskade honom så mycket i de tre första böckerna. Han var definitivt en favoritkaraktär då. Men nu.... Det faktum att han var så självgod brukade vara något charmigt och roligt som lade till mer humor i böckerna. Nu himlade jag med ögonen varje gång han sa något bra om sig själv eller sitt utseende. Det kändes bara... Korkat.

Och när det gäller relationen mellan Clary och Jace... Det känns så påtvingat nu. Alla förhinder i deras relation... Ja jag fattar att alla hinder de måste klara av ska göra deras kärlek ännu starkare och visa hur mycket de kämpar för att få vara med varandra men det måste finnas en gräns. Clare har passerat den gränsen nu. Jag menar, först tror de att de är syskon, sen drar sig Jace undan utan förklaring, sen blir Jace bunden till hennes elaka bror Sebastian (som faktiskt blev min favoritkaraktär i den här boken lol), och nu.... Det här. Det är för mycket. Gränsen är passerad! Det är löjligt.

Trots det måste man ge Clare lite beröm för att hon trots de 500 sidorna fulla av ingenting intressant lyckades hålla mig tillräckligt intresserad för att inte börja slarvläsa. (När jag börjar att slarvläsa, då är det riktigt dåligt.) För hon har språket. Hon skriver fängslande och på så sett lyckas man ändå ta sig igenom alla sidorna. Dessutom gillade jag verkligen den sista striden. Den påminde mig om hur bra de första böckerna var.

Jag kommer trots all kritik att läsa City of Heavenly Fire, och hoppas att jag kommer gilla den mer än den här. Tror dock jag ska försöka läsa The Infernal Devices först. Tror det var meningen att man skulle läsa den innan City of Fallen Angels... För bästa effekt eller något... Men men. Bättre sent än aldrig, antar jag.

Minirecensioner: Lex Bok, Shadow Kiss, & Every Day

Författare: Sara Kadefors
Antal sidor: 326
Förlag: Lilla Piratförlaget
Originaltitel: Lex Bok
Serie: -

Så, boken handlar om Lex som startar en blogg i revolt mot prestationskrav. Jag hade absolut inga förväntningar på den här. Jag trodde inte att den skulle vara något för mig. Men gissa vad? Jag gillade den verkligen. Lex är en riktigt bra huvudroll och man kan relatera. Hon utvecklas också en hel del genom boken.

Jag rekommenderar den verkligen - boken drar upp en del samhällsproblem, och den får en att tänka.




***

Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 443
Förlag: Razorbill
Svensk titel: Skuggkysst
Serie: Vampire Academy #3

Jag läste den här förra året, om jag minns rätt. Om jag glömde bort att recensera den eller bara struntade i det vet jag inte. 
Hur som helst, jag kommer inte ihåg mycket från boken.
Men jag kommer ihåg att den fick mig att inse att jag inte gillar Vampire Academy så mycket som jag ville trodde. Jag känner i stort sett inget för någon av karaktärerna längre och jag känner mig inte särskilt motiverad för att läsa fortsättningen. Jag gillade Mason, men.................. Ugh.
Om jag någon gång bestämmer mig för att läsa Blood Promise så kan det nog dröja ett tag, för just nu har jag absolut ingen lust. 


***

Författare: David Levithan
Antal sidor: 322
Förlag: Ember
Svensk titel: Dag, En
Serie: Every Day #1 

Woow visste inte att det skulle komma en till del, men tydligen så ska det det, skriven ur Rhiannon's perspektiv.

Jag gillade den här boken såååå mycket. Jag älskar idén och jag älskar hur den är skriven och alla små budskap den har. De flesta om hur vi ser på andra människor och om hur dömande vi kan vara. 
Det här är den tredje boken jag läser av Levithan, men den första jag läste på originalspråket. 

Det jag inte riktigt gillade var nog Rhiannon. Eller, alltså, jag ogillar henne inte heller, men.... Hon var bara väldigt ointressant. 

söndag 20 juli 2014

Dåliga böcker som jag vill läsa ändå.

Rubriken säger det mesta. Jag kan egentligen inte säga att någon av böckerna jag nämner här nedanför faktiskt är dåliga. Jag dömer bara av det jag hört om dem. 
Dock vet jag att några av er faktiskt gillade några av böckerna, såå.... 

1. Marked - P.C. Cast & Kristin Cast

Jag tror att Zoey Redbird skulle kunna ta platsen för mest jobbiga huvudroll. 
Jag orkar inte ens nämna orsakerna... Jag har bara läst en hel del recensioner på Goodreads och kommit fram till att jag högst troligtvis kommer att kasta boken i väggen om jag läser den.

Dessutom handlar den om vampyrer. Efter att ha försökt med flera andra vampyrserier, har jag kommit fram till att jag inte gillar vampyrer. Det stoppar mig dock inte från att läsa flera vampyrserier.....

Inte helt säker på om jag tänker läsa den här på engelska eller svenska - om jag läser den på svenska kan jag låna den på biblioteket, om engelska så måste jag nog köpa den. (Ugh...)



2. Twilight - Stephenie Meyer

Okej, så jag har redan läst Twilight. För flera år sedan. När jag var korkad. Och jag gillade den då. Men om jag läste om den nu tror jag inte att jag skulle gilla den lika mycket som jag gjorde då. 
Jag tror jag har sagt det här åtminstone tre gånger tidigare, men nu säger jag det igen: Jag har ingen egen åsikt när det gäller Twilight. När jag läste den följde jag med hypen och gav den typ fem stjärnor för att glittrande vampyrer är awesome och killar som bryter sig in i ditt rum och ser på dig när du sover är superromantiska. Seriöst. 
När jag sedan läste massa negativa recensioner på den sänkte jag alla fyra böckerna till två stjärnor... Och nu sitter jag här och bara VAAAARFÖÖÖÖR?? 

Så behöver en omläsning. På alla fyra böckerna, egentligen, men börjar med första och ser hur långt jag överlever.


3. Bloodrose - Andrea Cremer

Det här har inte varit någon höjdarserie för min del. Jag tror jag gillade första delen hyfsat (inte för att jag kommer ihåg den eller något) men andra boken var... Den var inte helt och hållet dålig, men den var definitivt inte bra. 
Calla är... En huvudroll jag inte kommer ihåg något om. Shay är en idiot. Ren är... Ren (????).
Men skulle ändå vara kul att avsluta trilogin, bara för att få se hur den faktiskt slutar.









4. Halo - Alexandra Adornetto

Okej så jag vill egentligen inte läsa den här. Jag vill bara köpa den på grund av omslaget. (Och det visste ni redan... Så mycket som jag har tjatat om det där omslaget...)

Men, om jag nu köper den, så kan det hända att jag läser den. Bara för att den står där och ser fin ut i bokhyllan. 

Man vet aldrig. Dessutom gillar jag ju ändå änglar. Ibland. 








5. Silence - Rebecka Fitzpatrick

GUDOMLIGT OMSLAG ÄR GUDOMLIGT.

Okej, så jag hatade verkligen Förlorad Ängel, och om jag läste om Fallen Ängel nu så tror jag inte att jag skulle gilla den heller.

Har dock hört att den här ska vara bättre. Kanske. 
Okej men jag är villig att ge den en chans. 
På grund av.......... (*försöker komma på någon karaktär jag gillade men lyckas inte*) ..... omslaget. På grund av omslaget ger jag den en chans. (Åh herregud jag ger upp på den här boken innan jag ens har fått tag på den lol.)






6. Beautiful Disaster - Jamie McGuire

Jag har faktiskt hört rätt mycket bra om den här. Dock har jag sett en hel del punkter i de negativa recensionerna som jag tror jag kommer störa mig rejält på. (*cough cough* unhealthy relationship *cough*)

Wooow, så först nu insåg jag att det inte är en paranormal romance. Wooowowowow. Var helt säker på att det var något övernaturligt med i bilden. Haha.









7. Of Poseidon - Anna Banks

"He scours his memory for a sweet-natured Syrena who would take care of him, who would do whatever he asked, who would never argue with him."

.... Ursäkta? Är det meningen att vi ska gilla en sådan karaktär? Är det meningen att vi ska se huvudrollen bli kär i en sådan karaktär och faktiskt gilla det?

Trots det så har jag inte hört sååå mycket dåligt om den här. (Dessutom tänker jag inte döma en karaktär efter en mening. Visserligen en lång mening, men i alla fall.) Funderade på att köpa den när jag var i USA, men i slutändan blev det aldrig av.





8. Evermore - Alyson Noël

Uuuhhhhh jag vet inte ens. 
Kanske bara vill prova det här. (Med vatten, troligtvis.)

Verkar som en väldigt vanlig paranormal romance. Insta-love och övernaturlig huvudroll och övernaturligt het kille. Jepp.


Ibland undrar jag varför jag fortsätter att läsa paranormal romance överhuvudtaget.







9. Fallen - Lauren Kate

Jag tror jag är utom räddning nu.

FÖR OMSLAGETS SKULL OKEJ?

Vem vet, jag kanske till och med gillar den.
...
........

Jag vet inte exakt hur dålig den är, men ni kanske borde dra mig ur det här innan det är försent.







10. Teardrop - Lauren Kate

Åh nej jag skojar inte.
Ni vet, när jag såg att hon släppt en till bok tänkte jag att det kanske var en bra sak. Jag tänkte att författaren kanske sett folks reaktioner på Fallen och kanske tagit till sig kritiken.

...

Inte helt säker på det längre. 

Förresten, varför får Lauren Kate alltid de bästa omslagen??







Nu kanske ni undrar varför jag vill läsa de här, trots att jag inte tror att jag kommer gilla dem? Jo, dels för att jag vill se hur dåliga de verkligen är (om de nu är det), dels för att jag kanske bara behöver läsa lite dåliga böcker då och då, och dels för att jag vill skriva negativa recensioner. (Oh geez...)

Så, har du själv läst någon av dessa? Gillade du den eller låg den på den nivån där den inte är värd att kallas bok längre?

onsdag 16 juli 2014

Throne of Glass

Författare: Sarah J. Maas
Antal sidor: 404
Förlag: Bloomsbury
Svensk titel: -
Serie: Throne of Glass #1
Första meningen: After a year of slavery in the Salt Mines of Endovier, Celaena Sardothien was accustomed to being escorted everywhere in shackles and at sword-point.

Handling (från Goodreads):
In the dark, filthy salt mines of Endovier, an eighteen-year-old girl is serving a life sentence. She is a trained assassin, the best of her kind, but she made a fatal mistake: she got caught.

Young Captain Westfall offers her a deal: her freedom in return for one huge sacrifice. Celaena must represent the prince in a to-the-death tournament—fighting the most gifted thieves and assassins in the land. Live or die, Celaena will be free. Win or lose, she is about to discover her true destiny. But will her assassin’s heart be melted?

Omdöme:
Fantasy. Assassin. Romantik.
Den här boken var som skriven för mig.

Den här boken innehåller en hel del. Först och främst har vi turnéringen, som är den riktiga handlingen. Sedan har vi de mystiska morden, följt av hemliga gångar och döda härskare, och så har vi en förbjuden kärlekshistoria som troligtvis kommer bli mer av en kärlekstriangel i följande delar.
Vissa tycker att det är för mycket att ha med i en och samma bok, men personligen gillar jag det, och jag älskade hur allting bands ihop i slutet.

Celaena var inte riktigt den huvudroll jag förväntat mig. Jag förväntade mig en kall, blodtörstig och brutal person. Istället fick jag någon som vill klä upp sig i vackra klänningar och gå på bal. Jag antar att det var den personligheten författaren ville ge henne, och det är okej. Det handlar bara om vad man får för förväntningar, och i det här fallet fick jag inte rätt förväntningar.
Jag hade heller inte förväntat mig triangeldrama, och jag vet inte om jag är glad eller bedrövad över det. Det här är det första triangeldramat jag läst om där jag inte alls är säker på vem hon kommer att hamna med i slutet. Jag vill att det ska bli Dorian, bara för att jag älskar Dorian. Men deras kärlek känns så... Det känns inte som om det kommer att hålla. Hennes relation till Chaol känns mer utvecklad - det hände inte mycket mellan dem i den här boken - så det känns lite som om det kommer bli de två i slutändan.
Ah, nämnde jag hur mycket jag älskar Dorian? Han är såååååååååå söööööööt. Fangirlade över varenda scen han var med i.

Det var en väldigt bra bok. Jag hade lite svårt att komma in i den i början, men den blev bättre efter några kapitel. Jag hade velat se mer av assassin-biten - lite mer action och epicness - men det jag fick var ändå tillräckligt för att jag ska vara nöjd.
Enligt Goodreads kommer serien bli ganska lång - sex delar - så jag har något att se fram emot (om följande delar kommer bli lika omtyckta som den här, vill säga.)

måndag 14 juli 2014

Tillbaka från New York!!

Då var man hemma igen~
Två veckor i Ohio och sedan en vecka i New York.
Mina fötter dog.
Om och om igen.
Puuuuuuuhhh.

Kom precis hem~ Om jag skulle vara kvar i New York nu skulle klockan vara runt fyra på morgonen, så ja man kan säga att jag är rätt trött nu. (Sov inte särskilt mycket på planet heller.)

Hur som helst, har en del planer för bloggen nu. Ska försöka göra ett inlägg om Ohio och sedan ett om New York, och ska sedan försöka göra en book haul-video. (Allt som allt köpte jag fjorton böcker.... Och bagaget vägde ändå inte för mycket, vilket är ett smått mirakel.)
Det kan ta ett tag innan inläggen kommer ut dock - måste först föra över bilder från fyra olika kameror/mobiler (och sedan gå igenom bilderna och bestämma hur jag ska göra inläggen och ugh jag blir utmattad så fort jag tänker på det.)

Hade i alla fall riktigt kul när jag var där. Träffade jättemånga härliga människor och New York var.... Stort.

Kommer någon gång i framtiden ut recensioner på Throne of Glass av Sarah J. Maas och Everyday av David Levithan (förhopningsvis.) Kanske kommer några kommentarer om The Fault in Our Stars också (sträckläste en omläsning på vägen dit och såg filmen någon dag senare.)

Nedanför ser ni en bild från planet tagen strax innan vi landade idag.

måndag 7 juli 2014

To-be-read-pile

Ni förstår, när jag försökte komma på inlägg att tidsinställa, så hade jag lite problem. Så i slutändan drog jag bara fram böcker jag inte läst och la dem på sängen, för att sedan lägga dem i en hög i hallen.
Resultatet blev det här:
Skuggan - Petrus Dahlin & Lars Johansson
Vargbröder - Michelle Paver
Sweep: Volume 1 - Cate Tiernan
The Lost Prince - Julie Kagawa
Kaninhjärta - Cristinn Ljungqvist
Här Ligger jag och Blöder - Jenny Jägerfeld
Det Borde Finnas Regler - Lina Arvidsson
Hades - Josephine Angelini
Onyx - Jennifer L. Armentrout
Opal - Jennifer L. Armentrout
Sandor Slash Ida - Sara Kadefors
Udda Verklighet - Nene Ormes
Requiem - Lauren Oliver
Ten - Gretchen McNeil
Strimmor av Hopp - Ruta Sepetys
Angelfire - Courtney Allison Moulton
Clockwork Angel - Cassandra Clare
Anaché - Maria Turtschaninoff
Eon - Alison Goodman
Asunder - Jodi Meadows
Samlingen - Petrus Dahlin & Lars Johansson
Hobbiten - J.R.R. Tolkien
A Game of Thrones - George R.R. Martin
Jag Väntar Under Mossan - Amanda Hellberg
Reckless - Cornelia Funke
Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn - Ransom Riggs

Två böcker som borde ha varit med på bilden men som inte är det:
Dödlig Export - Stig Ekström
Alienerad - Stig Ekström



Så, det där är i stort sett alla olästa böcker i min bokhylla som jag vill läsa. (har en del som jag inte vill läsa också~)
Så om det är någon av dessa ni vill att jag läser och recenserar så fort som möjligt är det bara att kommentera~ ^^

HEJ SVEJS UPDATE FRÅN NEW YORK

Nu sitter jag på ett hotell i New York och äter något som jag inte kan stava till. 
Har varit två veckor i Ohio nu; kommer bilder därifrån när jag kommer hem!

Har varit i två Barnes & Noble bokhandlar och har hittills köpt det som finns på bilden (eftersom jag bloggar från mobilen har jag ingen aning om vart bilden hamnar... eller hur stor den kommer att bli... så om den ser konstig ut får ni inte skylla på mig!)

Kommer förhoppningsvis köpa fler böcker här i New York, men måste tänka på att resväskan inte får väga för mycket ;)

(Btw, har läst alla kommentarer men kommer inte svara på någon förrän jag får tillgång till dator... Monilen är en riktig plågoande mellan varven x))

Ha det bra! ^^

onsdag 2 juli 2014

The Pirate's Wish

Författare: Cassandra Rose Clarke
Antal sidor: 327
Förlag: Strange Chemistry
Svensk titel: -
Serie: The Assassin's Curse #2
Första meningen: "Do you feel that?" Naji asked.

Spoilers kan förekomma från tidigare delar!

Handling (från Goodreads):
After setting out to break the curse that binds them together, the pirate Ananna and the assassin Naji find themselves stranded on an enchanted island in the north with nothing but a sword, their wits, and the secret to breaking the curse: complete three impossible tasks. With the help of their friend Marjani and a rather unusual ally, Ananna and Naji make their way south again, seeking what seems to be beyond their reach.

Unfortunately, Naji has enemies from the shadowy world known as the Mists, and Ananna must still face the repercussions of going up against the Pirate Confederation. Together, Naji and Ananna must break the curse, escape their enemies — and come to terms with their growing romantic attraction.

Omdöme:
Okej så efter att ha avslutat första delen var jag bara tvungen att läsa den här på en gång.

The Pirate's Wish fortsätter precis där The Assassin's Curse slutade. Ananna och Naji är fortfarande fast på en svävande ö och kan bara hoppas att Marjani ska komma och hjälpa dem därifrån.
Författarens fantasi är väldigt imponerande - hon har kommit på saker som man inte har sett tidigare, och skapat en väldigt originell värld.
Bara lite kul att när de stötte på talande hajar blev alla som galna, men när de senare träffade en talande bläckfisk var det bara jag som reagerade...

Karaktärerna är i stort sett lika älskvärda som i första boken. I stort sett. Både Ananna och Naji - särskilt Naji - var himla tröga när det gällde romantiken i boken. Flera gånger blev min hjärna ett stort utropstecken och en massa omg för att jag trodde att de äntligen insett, och sen bara.... "Nähä.. Okej. Visst. Bra. Lura mig bara. Om och om igen!!! SE HUR MYCKET JAG BRYR MIG."
Ni förstår, jag ville verkligen att de skulle bli tillsammans men de var bara så tröga... Spoilers eller inte spoilers jag har ingen aning det är ganska lätt att lista ut men jag sätter en spoilervarning här i alla fall för säkerhetsskull! Markers för att läsa: Och när de äntligen blev tillsammans blev jag lite besviken... Najis personlighet förändrades alldeles för mycket... Jag gillade honom när han var kall och mystisk... Slut på spoilers eller inte spoilers.

Helt ärligt så tycker jag nog att första boken var snäppet bättre, men det här är definitivt en läsvärd fortsättning. Författaren skulle kunna göra fler delar om hon skulle känna för det - jag har ingen aning om vad de skulle handla om men slutet var rätt så öppet.
Så en riktigt bra serie som flera borde ta sig tid att läsa! ^^