söndag 28 april 2013

Berättelser från Engelsfors

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Illustratör: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Antal sidor: 112
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Originaltitel: Berättelser från Engelsfors
Översättare:-
Serie: Engelsfors #2,5
Första meningen (Första pratbubblan, snarare): "Välkommen, kära kund!"

Handling (från Goodreads):
Böckerna Cirkeln och Eld har tagit Sverige med storm. I den fiktiva staden Engelsfors utkämpar De utvalda, en grupp gymnasieelever med magiska krafter, en strid för att stoppa världens undergång - och för att klara sig genom tonåren.


Nu utvecklas historien i serieform, för dig som har läst Cirkeln och Eld. Författarparet Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har jobbat tätt ihop med tre av Sveriges bästa serietecknare: Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam.

Hemligheter från det förflutna avslöjas, och även ledtrådar om vad som komma skall. Vi får se gamla berättelser ur nya perspektiv, och får ta del av hittills okända historier. Vi får träffa De utvalda innan händelserna i Cirkeln, och efter händelserna i Eld. Och vi får möta den gäckande Mona Månstråle i egen hög person.

Omdöme:
Jag har aldrig varit med om att man gjort en in-between-bok i serieformat, när resten av böckerna är... ehm... böcker? (Bokformat, mycket text, inga pratbubblor?)
   Men det är en väldigt rolig idé, och med tanke på att det dröjer ännu ett tag innan den tredje och avslutande delen kommer ut, så var det bra att de valde att göra den här.

Jag gillar verkligen hur Mona Månstråle kommer in i bilden. Istället för att bara lägga in lite random berättelser, har man använt henne för att få någon slags röd tråd i alltihopa. Det gjorde saker och ting mer intressanta.

Men trots att alla små berättelser var väldigt intressanta, och trots att det var en otroligt rolig idé, så kan jag inte påstå att jag är överförtjust i tecknarstilen -.- Den är inte dåligt tecknad på något sätt, och det är verkligen tre väldigt bra illustratörer som medverkat. Jag gillar bara inte stilen. Men det är bara en smaksak. Alla gillar ju inte den japanska tecknarstilen (Dock kan jag inte förstå varför...) och alla gillar inte den här tecknarstilen.

Min absoluta favoritberättelse i den här, var utan tvekan De älskande. Det var inte alls mycket text i den, en pratbubbla tror jag, men känslorna fanns överallt i bilderna. Nu är jag ju även en kärleksfanatiker, och när man även blandar i sorg... Japp, då är jag helt och hållet fast.

Om ni har läst Cirkeln och Eld och inte orkar vänta på Nyckeln så är det här ett måste, oavsett om man gillar tecknarstilen eller inte. Det roligaste var att återse alla karaktärer igen, och att få veta mer om dem.
    Dessutom går det otroligt fort att läsa den, så har man bara lite tid över kan man sträckläsa den på inte så lång tid :)

onsdag 24 april 2013

JÄTTESTORT GRATTIS TILL..........

ALBA OCH HENNES BLOGG 
BOKLYCKAN!!! (!!!!!)

Hon och hennes blogg fyllde nämligen år för två dagar sen. För att fira det har hon anordnat en liten tävling, som jag då tänkte delta i. Första pris är två valfria böcker från Pocketförlaget, som kommit ut under mars 
och april.  Klicka här för att komma till tävlingen!

söndag 21 april 2013

Historien om det lilla Moηstr∃t


Jag gick lugnt förbi honom. När jag passerade honom kunde jag känna doften från hans hår, det luktade som en blandning mellan sommar och skog och fick mig att bli ännu mer svimmfärdig. Jag stirrade rakt fram mot utgången för att slippa möta hans blick. Hela tiden medan jag gick sa jag ett ord till mig själv, gång på gång, ”fortsätt”. När jag kom fram till dörren tog jag tag i dörrhandtaget. Jag mig besviken på något sätt. Jag hade djupt inom mig förväntat mig att han skulle stoppa mig. Jag hade trott att han skulle ta tag i mig och säga åt mig att stanna.

Men han gjorde inte det. Nu stod jag här och var på väg bort från honom för alltid, men han gjorde inget för att stoppa det från att hända. Jag svalde och tryckte ner dörrhandtaget. Det var nu han skulle förlora mig... det var nu jag skulle förlora honom. ”Fortsätt”. Jag ryckte upp dörren och sprang sedan de fortaste jag kunde. När jag kommit så pass långt bort att jag inte kunde skymta skolgården längre stannade jag.  Jag vände mig om för att se om han kanske sprungit efter mig, men han syntes inte till.

Besviken och förkrossad lunkade jag hem. När jag kom in genom dörren såg jag att mammas skor inte stod i skohyllan. Hon var antagligen och handlade eller något sådant. Jag tog av mig mina gympa skor och hängde upp min jacka på en av krokarna, sedan gick jag upp till mitt rum. Jag la mig ner på min säng och stirrade upp i taket. Jag ville gråta men på något sätt gick det inte. Hur mycket jag än ville så kom det inga tårar. Kanske kunde jag ändå inte tro att det var sant ändå.

När klockan var ungefär tio ringde min mobil, det stod Eyna på den. Jag tryckte bort samtalet. Om det var något jag verkligen inte behövde nu så var det att höra Eyna skryta om hur underbart allt var i Spanien. Hon hade fått åka ditt med sin pappa. Fån början var det tänkt att jag skulle följa med, Eynas pappa hade till och med erbjudit sig att betala min biljett men min mamma vägrade låta mig åka med. Hon hade sagt att hon inte ville att Eynas pappa skulle behöva betala och att vi inte hade pengar till det. Sedan hade hon sagt en massa annat som jag var helt för ointresserad av att lyssna på. Inte för att Eyna är en dålig vän, men att hon är rik och ibland lite bortskämd gör att det är svårt att inte bli irriterad på henne ibland.

Plötsligt ringer mobilen igen. Det står Eyna på displayen igen. Ett tag funderar jag på att svara men sedan trycker jag ändå bort samtalet. Jag kan inte prata med henne om det här, jag bara kan inte. Istället för att vara vaken och vänta på att mamma ska komma hem och börja fråga mig om det vanliga som hur skolan har varit, och så vidare, så lägger jag mig under täcket och blundar. Men jag kan inte sova, jag ligger vaken och tänker. Men jag vill ju inte tänka och när klockan börjar närma sig 12 så verkar det som om min kropp fattar det också för sedan somnar jag.

Egentligen så kan man tycka att hela historien är barnslig. Eller alltså om man tänker efter, jag en helt vanlig tjej, eller snarare en helt vanlig ”osynlig, utstött, konstig” tjej, träffar en kille. Killen som  nyss börjat men ändå på något sätt blivit den populäraste killen på en dag börjar prata med den konstiga tjejen, alltså jag. Och hokus pokus allakasam så är dom typ ihop. Men sedan under en fest några veckor efter det, den första festen som den konstiga tjejen varit på så händer något. Den snygga men elaka tjejen, även känd som ”Alli”, börjar bråka med den konstiga tjejen som blir väldigt arg. Och råkar säga något väldigt dumt och personlig om den elaka tjejen som hon lovade att aldrig säga när den elaka tjejen och den konstiga tjejen var vänner.

 Men hon råkar säga det ändå och den elaka tjejen skäms otroligt mycket och alla runt om kring blir då väldigt arga på den konstiga tjejen. Och den snygga nya killen säger ”Det trodde jag faktiskt inte om dig, att du var så... så!....” och den konstiga tjejen känner sig just i det ögonblicket som ett monster. Hon springer därifrån och nästa dag i skolan undviker hon alla. Men när hon ska gå hem så möter hon killen. Han står ensam i korridoren, lutande mot ett skåp. Tjejen blir väldigt rädd för att killen ska säga att hon är ett monster. Men sedan förstår hon att han inte behöver säga det, för hon vet redan. Hon går förbi killen fort och lämnar sedan skolan, hon springer till och med. Hon är väldigt ledsen och samtidigt så förstår hon, vem kan älska ett monster? Förr utom i Skönheten och Odjuret, för där var ju Odjuret inget Odjur egentligen. Men det är däremot den konstiga tjejen.

När jag slår upp ögonen nästa morgon så försöker jag förstå att det som hänt faktiskt har hänt. Jag säger till mamma att jag inte mår så bra och nog stannar hemma idag. Hon blir lite misstänksam och undrar om jag börjar bli sjuk eller om det har hänt något, men jag säger bara att jag känner mig lite krasslig men att det nog inte är något farligt. Sedan åker mamma till jobbet och jag sätter mig vid mitt skrivbord och kladdar i mitt ritblock. Min mobil ringer vid lunch tid och utan att tänka svarar jag.

Det första jag hör är ett ilsket tjut från Eyna. Hon säger något om att hon är sur för att jag inte har svarat och sedan att hon förlåter mig bara för att jag är hennes bästa vän. Sedan börjar hon babbla om hur underbart det var i Spanien och att hon köpt minst 10 nya klänningar. Sedan när hon är färdig med det utbrister hon plötsligt
”Vart är du! Du har missat de tre första lektionerna och en äcklig skollunch som bestod av en konstig gryta. Som Isak i parallell klassen svär på ha sett något som rörde sig i den.”
Jag förklarar att jag inte mår så bra och att jag stannat hemma. När Eyna hör det säger hon hej då och lägger på. Sedan inte mer än efter en kvart står hon och ringer på hemma hos mig.

Vi sätter oss på min säng och Enya frågar rakt ut vad det är som är fel. Ibland så förundras jag av hur bra Eyna känner mig, men å andra sidan så ha jag inte missat en endaste dag i skolan sedan förra terminen. Först tvekar jag om jag verkligen ska berätta för henne men sedan gör jag det, hon är ju ändå min bästa vän. När jag är färdig med min korta sammanfattning av det hela sitter Eyna tyst en stund innan hon säger.
”Jaha då var det väll tur att jag tog med mig den här.” Sedan drar hon fram en påse ur sin väska och räcker fram den  till mig. I påsen ligger en underbar ljusblå blus. Jag håller upp den framför mig och beundrar den.
”Den passar perfekt ihop med dina ögon.” säger Eyna och ler. Och även om jag har en aning om vad hon har i kikarn så drar jag på mig blusen och gör mig i ordning. Sedan går vi till skolan tillsammans.

När Eyna öppnar korridor dörren och vi kliver in i korridoren där våra skåp finns så är det fullproppat med människor där, typiskt om man inte vill synas och bär en blus som ser ut att höra hemma på en spansk topmodel. Längst ner i korridoren ser jag honom. Jag petar till Eyna och pekar bort mot honom.
”Å” säger Eyna och tittar bort mot honom, ”Så där har vi Lucas, dröm killen.” Jag knuffar henne och säger åt henne att sluta men nu är det reda försent. Hon tar tag i min arm och drar mig med henne ändå bort där Lucas står och just när vi är cirka 2 decimeter ifrån honom stannar hon.
”Jo Luna har något hon ville prata med dig om.” säger Eyna och puttar fram mig. Jag försöker backa men hon håller ett stadigt grepp i min arm.
”Jaha.” säger Lucas och rättar på sig. Shit alltså, vad ska jag göra nu? Eller snarare vad ska jag säga?! Lucas harklar sig och ser ut som om han tänker, när ska hon börja prata egentligen? Jag sväljer och andas in en gång, sedan andas jag ut och öppnar munnen.

”Lucas, jag.... jag är hemskt ledsen. Jag vet att jag betedde mig som en idiot på festen och var fruktansvärt dum som sa det där om.. Alli och jag ville bara be om ursäkt till dig innan jag går till henne och ber om ursäkt.. så ja... jag hoppas att du.... att du kan förlåta mig...och...” Jag klarade inte mer jag drog mig loss från Eyna och började gå samtidigt som tårarna bara försade nerför mina kinder, just snyggt att jag inte kunde gråta igår men nu idag när jag skulle prata med honom då kunde jag gråta. Så töntigt! Jag började gå mot slutet av korridoren och mot dörren som ledde ut till skolgården.

Jag ryckte upp dörren och började gå över den hårda betong marken. När jag var ungefär halvvägs så stannade jag plötsligt. Någon höll fast mig. Jag började vända mig om men jag behövde inte ens titta för att förstå vem det var, och det var nog tur för allvarligt så såg jag ingenting på grund ut av att mina ögon svämmade över.

Lucas drog mig intill sig och lutade sig mot mitt öra och viskade
”Förlåt” Jag viskade tillbaka
”Jag förstår, liksom vem kan älska ett monster?” Sa jag och försökte skratta, men jag tror nog jag lät mer som om jag höll på kvävas.
”Jag kan.”
”Haha säkert” Sa jag ironiskt.
”Allvarligt talat jag kan nog det, jag älskar monster.” Sa Lucas och tittade allvarligt på mig.
”Är du allvarlig..?” frågade jag.
”Ja, jag sa ju det.”


Och så slutade den lilla töntiga historien om en konstig, utstött och osynligt monster. Ja så var det och allvarligt talat så snackade Lucas sanning, han älskar monster och då menar jag ÄLSKARRRRRR! Hehe
Och ja han gjorde mig till ett monster   ↓

Novellen och bilden tillhör Jennelie. (Jag tror att jag kan ha missat att publicera en av novellerna du skickat. Ursäktar för det, men har varit fullt upp med skolan ett tag nu. Om du fortfarande vill att jag ska publicera den, så skicka den igen! (Men vem vet, jag kanske inte alls har missat någon... ))

måndag 15 april 2013

Saker som trillat ner i min brevlåda

Fick hem två böcker idag! (Plus massa reklamblad, men det behöver jag väl inte dra upp nu?)
   Och nu är jag för lat för att gå och fota böckerna, så jag laddar bara ner bilder från internet nu.

Jippie!

söndag 14 april 2013

Överenskommelser

Författare: Simona Ahrnstedt
Antal sidor: 379 (+ tack från författaren.)
Förlag: Damm Förlag (Jättestort tack för boken!)
Originaltitel: Överenskommelser
Översättare: -
Serie: -
Första meningen: Planen var så enkel, så vacker.

Handling (kopierad från Goodreads):

Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon – Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han – karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.
Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.
Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat – planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth.

Omdöme:
Det tog alldeles för lång tid för mig att börja läsa den här efter att jag beställt den som rec-ex. Sen tog det alldeles för lång tid att läsa den. Och sedan var jag ju tvungen att dröja med recensionen lite grann. Japp, nu var jag riktigt slö av mig.
   Men nu, nu har jag läst den, och när du nu läser det här har jag ju uppenbarligen recenserat den också.
   Hur som helst, ledsen för att det tog sådan tid. (Ursäkten är mestadels till förlaget.)

Okej, så vad tyckte jag om den då? (Jag menar, det här ska ju trots allt föreställa en recension. Duh.) Jag vet inte om jag redan nämnt det, men jag är väldigt fascinerad av 1800-talet. (Kan ju bero på att det är det århundrade jag faktiskt vet något om. Jag menar, om någon skulle fråga mig om till exempel 1500-talet skulle jag inte kunna svara med så mycket mer än "Alla människor som levde då är döda nu.")
   Och något annat jag gillar, mer än 1800-talet, det är den här boken, för den var riktigt bra!

Det första intrycket jag fick av huvudrollen Beatrice och kärleksintresset Seth, var Hej!-de-påminner-mig-om-Alexia-och-Conall-från-Själlös-hihi. Beatrice/Alexia är väldigt frispråkig för att vara kvinna på 1800-talet och det är främst det som får Seth/Conall att lägga märke till henne. Både Beatrice och Alexia är även väldigt intelligenta och starka för att vara kvinnor (på 1800-talet, då det var männen som bestämde allting. Nu för tiden finns det väldigt många starka kvinnor. Heja 2000-talet!)
   Dock finns det vissa skillnader i personligheterna, vilket gör alla karaktärerna mer personliga. (Dessutom är  Alexia själlös och Conall är varulv, vilket varken Beatrice eller Seth är.)

Det började väldigt bra. Istället för att dra ut på allting i en enda oändlighet har författaren placerat Beatrice och Seths första möte i första kapitlet, och deras följande träffar inträffar ganska tätt inpå, men inte för tätt.
   Tempot håller sig rätt bra genom hela boken. Det var bara på ett ställe det blev lite halvtrögt, men bortsett från det är det riktigt bra.

Jag gillar karaktärerna, speciellt Sofia och Johan. Så fina tillsammans! Jag gillar nog alla karaktärer, bortsett från de man inte ska gilla (Edvard, Wilhelm, greven.) Det fanns ingen sådan här jobbig karaktär som får en att vilja kasta boken i väggen (Japp, jag snackar om Elena Gilbert från Vampire Diaries. Hemska minnen.)

Kort sammanfattning då. Den var riktigt bra. Väldigt bra om man dessutom är intresserad av kärleksintriger på 1800-talet. Rekommenderas.

söndag 7 april 2013

Liebster Blog Award

Jag har fått utmärkelser av LivElla, och Alba, vilket betyder att jag ska svara på nio frågor. (Egentligen blir det så 27 frågor, om man tänker logiskt, men eftersom det bara finns nio nerskrivna frågor får ni nöja er med det.)
Vad ville du bli när du var liten?
Det beror på hur liten man menar... Men det jag minns tydligast var perioden när jag ville bli allt möjligt. Simskollärare, annan lärare, frisör, artist, bakgrundsdansare, kassörska... Jag ville bli en hel del då.

Vad är du idag?
En fjortonårig tjej som går i sjunde klass i grundskolan och väldigt nyligen blivit besatt av anime.

Vart vill du helst resa?
JAPAN OF COURSE! Fast New York skulle ju inte skada heller.

Var ser du dig själv om fem år?
En nittonåring som springer omkring med blommor och rosetter i håret med två tofsar som flyger hit och dit. (Fråga mig inte om det där var ironi eller inte, för jag vet ärligt talat inte.)

Rött eller vitt?
Ehm... detaljer, tack...? Snackar vi bara om färgen i allmänhet eller vad gör vi? I så fall blir det nog vitt. Jag älskar vitt. Så stilrent och snyggt!

Sommar eller vinter?
SOMMAR! (Sol... bad... strand vackra strand...)

Skog eller hav?
HAV. Jag är helt ärligt inget stort fan av skogen. (Jag har snigelfobi, okej?)

Vad gör dig ledsen?
Romeo och Julia? Angel Beats? TITANIC!?
Nä, men seriöst.
Mobbing, för att jag inte fattar grejen med det. Ingen blir ju glad över det.
Och cancer, för att det är så orättvist. (The Fault in Our Stars!!!)

Vad är det bästa du vet?
Ni måste låta mig svara med fler saker här.
Böcker, alla underbara bokbloggare, mina vänner som inte bokbloggar, min familj, Japan, manga, anime, akrylfärger (som jag började använda igår), kaniner (inte för att äta!!!), alla dessa underbara påhittade karaktärerna, choklad, mm.

Och nu är det alltså meningen att jag ska skicka vidare de här nio frågorna till fem andra bloggare (som inte redan svarat på dem, antar jag.)

Viggo från Bookfinger
En av mina absoluta favoritbloggar! Jag har även lite kontakt med Viggo utanför bloggvärlden, då vi båda är med i samma bokcirkel och träffades på bokmässan. Keep up the good work! ;)

Ebba från Punktebba
En superbra bokblogg enligt mig! Hon skriver väldigt bra recensioner, och håller även i en liten skrivskola som man får delta i :) I julas höll hon även i en julkalender på bloggen, som jag själv var med på :)

Elvira från The World I Live In
Även hon skriver väldigt bra recensioner, och hennes design är väldigt fin. Hennes inlägg är varierade, vilket är en väldigt viktig sak hos en bra blogg. :D

Maddie från Maddies bokblogg
En blogg jag gillar väldigt mycket! Maddie har även väldigt bra boksmak, (engelsk paranormal romance... hehehe...) Hennes inlägg är väldigt intressanta, och hon uppdaterar ofta :)

Mowa från Mowas blogg
Vi går ju i samma klass, och har känt varandra några år nu, så ja, man kan säga att vi har en del kontakt utanför bloggvärlden. 
   Vi började blogga om böcker ganska samtidigt, och vi skickade efter våra första recensionsexemplar tillsammas. Det är ju kul att ha någon i närheten, som har samma intressen som en själv :)

torsdag 4 april 2013

Fimrecension: The Host (Sv. Genom Dina Ögon)

Regissör: Andrew Niccol
Speltid: 125 minuter
Språk: Engelska
Skådespelare (Några av dem): Saoirse Ronan
                                               Max Irons
                                               Jake Abel
                                               William Hurt
                                               Chandler Canterbury

Handling:

Efter att jorden invaderats och människorna tagits över av utomjordiska själar möter vi Wanderer som tagit Melanies kropp i besittning. Men Melanie kämpar emot och Wanderer tvingas uppleva hennes känslor, drömmar och minnen av den stora kärleken.
Filmatiseringen av Stephanie Meyers (Twilight-serien) bästsäljande roman Genom dina ögon.

Omdöme:
Med tanke på att jag blev inbjuden till en förhandsvisning av Damm Förlag kan det ju vara trevligt att skriva lite om vad man tyckte, eller vad säger ni?

Nu har ännu en av Stephenie Meyers böcker blivit filmatiserad. Men av dem jag har sett (Helt ärligt har jag inte sett den allra sista Twilight-filmen än, för att jag helt enkelt inte har någon som helst lust med det för tillfället.) så är den här bäst.
   För det första, så är storyn i den här bättre, och det kan jag säga trots att jag inte är säker på vad jag tycker om Twilight (Men seriöst, glittrande vampyrer? För några år sedan tyckte jag säkert det var supercoolt. Nu låter det hur löjligt som helst. Vampyrer glittrar inte.)
   För det andra, gillar jag verkligen skådespelarna i den här. (Jag älskar Jake Abel som Ian.)
   För det tredje, så var den här bara allmänt mer intressant och spännande. Duh.

Det är skickligt att trycka ihop en 600 sidor tjock tegelsten till en 2 timmar (och 5 minuter) lång film, men jag tycker att man har gjort det bra. I början kändes det lite halvtrögt, men när det väl kom igång (när hon väl kommer ut i öknen och blir upphittad av Jeb och blir nästan-dödad-av-Ian), DÅ! (PANG! BOM! KABOOM!)

Men jag måste fråga vad som hände med Walter. Jag gillade verkligen honom i boken, och hade förväntat mig honom i filmen också. Så jag väntade. Och väntade... Och insåg att han inte skulle komma...
   Och visst, jag är helt okej med att filmerna inte är precis som i böckerna, men hur kunde de TA BORT WALTER!? (Och Wes, för den delen. Han var ju bara med lite grann.)

Hur som helst, så tyckte jag verkligen om filmen. (Även om boken såklart är bättre.)
   När den kommer ut som dvd kommer jag definitivt att köpa den :-)

onsdag 3 april 2013

BLAM Blam blam...

Ny (LÄNGRE!) trailer till City of Bones!
Ghaaaaaaaaaaaaaaaah för mycket epicness! 
Bara en fråga: Vart sjutton har de gjort av Magnus Bane!?

Och om ni undrar vad jag menar med den helunderliga rubriken, så kan jag berätta att "blam" är ett ord jag börjat använda mig av den senaste tiden när jag blir galen, överhypad, eller bara inte kommer på något annat att säga. Det är ganska användbart, faktiskt.

tisdag 2 april 2013

Månadsrapport: Mars 2013

Ännu en fin liten månadsrapport.
På bilden har jag ej inkluderat all manga jag läst,
på grund av att jag läste all manga online.

  1. The Lightning Thief - Rick Riordan
  2. Tsubasa: Reservoir Chronicle, Volume 1 - CLAMP
  3. Pandora Hearts, Volume 1 - Jun Mochizuki
  4. Tsubasa: Reservoir Chronicle, Volume 2 - CLAMP
  5. Genom Dina Ögon - Stephenie Meyer
  6. Namnsdagsflickan - Kristoffer Leandoer
  7. Tsubasa: Reservoir Chronicle, Volume 3 - CLAMP
  8. Beautiful Creatures - Kami Garcia & Mararet Stohl
  9. Tsubasa: Reservoir Chronicle, Volume 4 - CLAMP
  10. Tsubasa: Reservoir Chronicle, Volume 5 - CLAMP
Engelska: 7
Svenska: 3
Seriealbum/manga: 6

Månadens bästa: Genom Dina Ögon var bäst, även om The Lightning Thief var väldigt bra den också.

Månadens sämsta: Namnsdagsflickan. Det enda jag gillade med den var illustrationerna.

Månadens överraskning: Genom Dina Ögon får det väl bli. Ingen av böckerna denna månad gjorde mig särskilt överraskad.

Månadens besvikelse: Ehm... Namnsdagsflickan blir det då. Visst förväntade jag mig väl inte att den skulle bli någon ny favorit eller så, men jag trodde inte att den skulle vara så långtråkig och ointressant heller.

Kommentar: Som ni säkert märkt för ett tag sen (då jag har nämnt det ett antal gånger) så är jag inne i en manga/anime/japansk period, och därför har läsandet, bloggandet, och skrivandet lagts åt sidan. 
   Nu i April kommer jag att läsa ut Överenskommelser, och jag kommer att läsa Berättelser från Engelsfors (som är ett seriealbum (Just in case you didn't know ;) )), men om det blir så mycket mer än så vet jag inte. Istället för att tvinga sig själv att läsa är det väl bättre att bara vänta och se när läslusten kommer tillbaka. Inte sant? :D

måndag 1 april 2013

Monday Music #?

Dags för ännu en Monday Music.



En månadsrapport får ni imorgon. 

Och förresten, om du är intresserad av manga, anime, andra saker som har med mitt liv att göra, men som inte är böcker, så har jag nu gjort en annan blogg som ni gärna får kolla in. (Dock har jag bara gjort två inlägg där hittills, och designen är långt ifrån klar.)