onsdag 13 september 2017

Jag skriver dikter nu, apparently.

(Eller, jag försöker i alla fall.)

Så efter min enda lektion idag (hallelujah) råkade jag minnas att jag har en blogg.

Och det råkade vara så, att den enda lektionen var Skrivare. (Valde mellan att ha antingen Ma2 eller Skrivare och.... uhm... I mean...)
Så ey jag har tre timmar skönlitterärt skrivande en gång i veckan och det är så jäkla härligt helt ärligt. Just nu fokuserar vi på dikter, och vissa av dem jag skrivit hittills har inte varit helt och hållet kassa så jag bara tänkte.... Eftersom bloggen är lite tom och så, att jag kunde publicera några. (Alltså, dem som inte är helt och hållet kassa då.)

***

Kan börja med två haikus. (Haikus? Haiku i plural what?) Insåg att jag inte har särskilt stora problem med att få till rätt antal stavelser, men snarare att göra den intressant på endast tre rader haha. Oh well here we go (Temat var September, så tolka det hur ni vill lol):

Gröna paradis
som långsamt drar sig undan
och blir eldslågor.

Oändlig blå bild
som faller och lämnar kvar
en ljusgrå aska.

Sedan fick vi skriva en dikt på sapfisk strof, och det var nog det mest skräckinjagande jag någonsin skrivit men det gick typ förvånansvärt bra?? (Sapfisk strof innebär 4 strofer med fyra rader i varje. De tre första raderna i varje strof ska ha 11 stavelser och den sista ska ha fem. För att någon tyckte det var en bra idé att blanda matte och poesi.)
Temat var "Att skriva":

Det du inte känner till...
Du ser tangenterna som går på högvarv.
Du hör hur de slår och skriker ut orden
som om det fanns varken inbromsning eller
ett kommande slut.

Det du inte ser är adrenalinet
och galenskapen som pumpar och leker,
när en själ skrattar och dansar och släpps fri
i drömska skogar.

Det du inte hör är ropen som är en
oändlig vansinnes-härlig trasig sång.
En melodi fylld av obetydliga
sinnessjuka ord.

Men obetydliga många blir till slut
en betydlig helhet där världar tar form.
Där ens vingar gör en gränslös och livet
aldrig säger nej.

Och sååååå idag då, då skulle vi skriva en färgdikt på fri vers (alltså att man beskriver saker med färger.) men jag fick flyt och skrev fyra stycken istället. Och alla typ handlar om min bok, för att jag är besatt för att jag liksom verkligen föreställer mig bokens stämning i olika färger (Den är i stort sett grå och blå lol) och det blev en rolig inspirationskälla haha.

Att bränna blåa rosenblad
En orolig blick,
som skannade de matta byggnaderna.
Hans steg lämnade efter sig
spår av blåa rosenblad,
som föll och flöt,
på en lika blå vattenyta.

Men så plötsligt reste du dig ur askan,
glödande, och dina ögon
var fulla av rött och orange och gult.
Dina steg lämnade efter sig
spår av intensiva flammor
som färgade om hela världen.

Förändring
Allting,
staden och livet och varenda ett
av hans bristande andetag
var så jäkla blått
att alla drunknade.

Men när du drog ett bloss,
var det som om du höll en pensel fylld av rött,
och varenda ett av dina ord
målade över hela havet.
Du visade ingen hänsyn för blått.

Du färgade honom röd.

Ecstasy
Väggarna
och minnena
och vardagen
och tankarna han aldrig förstod
var fyllda av grått.

Pillret
och ruset
och beröringen
och musiken som tog tag i hans själ
var fyllda av färger och nyanser av färger
han inte ens visste fanns.

Gula droppar saltvatten
Det var en kväll.
En kväll där känslorna på något vis
blivit en blandning av
blått och lila och rött.
Det krossade fönstret
och sirenerna vi flydde
var blåa.
Men luften var lila,
och din blick var röd
som vanligt.
Och så sa du:
“Du är perfekt.”
Och jag svär,
det var ihopvävt guld som föll ur din mun,
och det var så vackert,
du var så vacker,
att mina tårar blev skinande gul eufori.

***

So there. De låter relativt okej tills man försöker läsa dem högt för då låter allt ganska så katastrofalt (eller så är det bara jag som är kass på högläsning).
Meeeeen i alla fall - är så väldigt glad över att jag valde den här kursen istället för matten jag kanske kommer behöva i framtiden för att få ett jobb! Screw math. (No kidding tho, känns som om jag har typ 80% mindre läxor än förra året bara för att det alltid var matten som tog längst tid.)

Okej men, ta hand om er! Kanske kommer upp flera sådana här inlägg i framtiden för att jag inte har så mycket annat att blogga om lol.

lördag 2 september 2017

Bookhaul :D

Så eeyyyyyyy, jag var inte så bra på att inte köpa fler böcker, visade det sig.

The Night Circus - Erin Morgenstern
Am I late or wut? Haha så nyfiken på den här, särskilt eftersom jag inte vet så mycket om den :)

An Ember in the Ashes - Sabaa Tahir
Sååååå nyfiken på den här också!

Red Rising - Pierce Brown
Låter så intressant :) (Om ni inte redan har märkt det, så har jag lite trubbel med att komma på saker att säga om de här haha)

This Savage Song - Victoria Schwab 
Tråkigt nog så fick jag slutet i bok två spoilat för mig :/ Men men... Here we go anyway lol

The Gentleman's Guide to Vice and Virtue - Mackenzi Lee
I MEAN HELL YEAH
SÅ FORT JAG HÖRDE TALAS OM DEN HÄR SÅ BARA "MÅSTE HA MÅSTE LÄSA OMG"
Bara lite sådär smått rädd för att jag har för höga förväntningar på den. 

Six of Crows & Crooked Kingdom - Leigh Bardugo
:D
Skulle bara köpa första delen, typ häftad, men så... Whoops.
Hade egentligen tänkt läsa Shadow and Bone- trilogin innan den här, men.... Nu blev det såhär lol.

Sååååå.... Jag får inte köpa fler böcker nu. (Säger jag innan jag går till SF-bokhandeln nästa vecka.)

lördag 26 augusti 2017

Jag är inte redo att låta bloggen dö än

Att hålla den här bloggen vid liv känns ibland som att utföra en konstant hjärt- och lungräddning för att bloggen bara vill dö.

Welp, here we go folks.

Så, vad har hänt de här två veckorna när det varit tomt här?
Inte så mycket.
Har läst Legend, A Court of Thorns and Roses, och Strimmor av Hopp, och lär inte recensera någon av dem för att jag inte har lust, helt enkelt. Ibland orkar man liksom inte ha (intressanta) åsikter om allting. Ibland vill man bara läsa utan att behöva skriva om det man läser.

Håller just nu på med Clockwork Prince (samt The Kite Runner, men läser den i skolan så tar bara några kapitel åt gången) och OMG HOLY LORD SÅ BRA. JEM. ALLTSÅ HALLELUJAH SÅ UNDERBAR.
Så uh... Livet leker, med andra ord. Känner inte ens att jag behöver ge Will en örfil varje gång han säger något, vilket jag gjorde när jag läste Clockwork Angel om jag minns rätt, och det är ju ett mirakel i sig.

***

Sedan, nu när jag ändå håller på, så kan jag nämna att för några dagar sedan råkade jag hamna mittemot en person på tunnelbanan som läste ur en bok som det stod "Recensionsexemplar" på och jag tror att mitt huvud exploderade där.



Jag menar mate????!!?!? MATE YOU COOL

Hmm.
Eftersom skolan börjat igen så spenderar jag en hel del tid uppe i Stockholm. Typ tre tunnelbanestationer från Gamla Stan. Aka Science Fiction bokhandeln.
Så ni kan ju tänka er att det här inlägget där det står att jag inte får köpa fler böcker förrän jag läst vissa böcker jag har redan, det upphörde att gälla för två dagar sedan. 
Kommer troligtvis (troligtvis mer som helt säkert) att beställa böcker i början av september, så gör en bookhaul då istället :)

Så, det var väl allt tror jag? 
Ha det bra, var snälla, allt det där. (När man inte vet hur man ska avsluta blogginlägg...)
Vi ses väl om två livstider eller så haha 


fredag 11 augusti 2017

And I Darken

Författare: Kiersten White
Antal sidor: 475
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: The Conqueror's Saga #1
Första meningen: Vlad Dracul's heavy brow descended like a storm when the doctor informed him that his wife had given birth to a girl.

Handling (från Goodreads):
No one expects a princess to be brutal. And Lada Dragwlya likes it that way. Ever since she and her gentle younger brother, Radu, were wrenched from their homeland of Wallachia and abandoned by their father to be raised in the Ottoman courts, Lada has known that being ruthless is the key to survival. She and Radu are doomed to act as pawns in a vicious game, an unseen sword hovering over their every move. For the lineage that makes them special also makes them targets.

Lada despises the Ottomans and bides her time, planning her vengeance for the day when she can return to Wallachia and claim her birthright. Radu longs only for a place where he feels safe. And when they meet Mehmed, the defiant and lonely son of the sultan, Radu feels that he’s made a true friend—and Lada wonders if she’s finally found someone worthy of her passion.

But Mehmed is heir to the very empire that Lada has sworn to fight against—and that Radu now considers home. Together, Lada, Radu, and Mehmed form a toxic triangle that strains the bonds of love and loyalty to the breaking point.

Omdöme:
"On or wedding night," she said, "I will cut out your tongue and swallow it. Then both tongues that spoke our marriage vows will belong to me, and I will be wed only to myself. You will most likely choke to death on your own blood, which will be unfortunate, but I will be both husband and wife and therefore not a widow to be pitied." 
Så ja. Uhm. Bless.

Först och främst. Jag störde mig på alla utropstecken haha. Jag vet inte, det bara kändes som om det var extremt många utropstecken jämfört med vad man vanligtvis brukar se, så det fanns scener i boken som kändes ganska fåniga, bara för att det var så jäkla många utropstecken.

Okej, så jag är lite kluven. Den var väldigt bra, samtidigt som den inte var så jättebra. Det som driver boken framåt är karaktärerna, och relationerna mellan dem. Men om man talar om le big plot, så uhm no thanks.
Det är alltså en väldigt karaktärsdriven bok, och jag menar jag föredrar karaktärsdriven framför allt annat all day everyday så det är typ lugnt, men jag hade ändå önskat att det skulle finnas något mer som fick en att vilja fortsätta läsa.

Mhmmm sedan var det även så att jag var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att hänga med mellan varven. Många människor att hålla reda på och många strategier och mycket logik (och är man en idiot (som jag, alltså) så kan det bli lite jobbigt.) Jag insåg sedan när jag läst ut boken att det faktiskt fanns en ordlista där bak, och en lista över alla karaktärer, något som hade varit till hjälp om jag hittat den lite tidigare.

Men okej då. Så de här karaktärerna som lyckades att ta mig igenom nästan 500 sidor haha. Det var väl främst Radu, då jag föredrog att läsa om honom framför alla andra jävlar. Han är bara såååå precious och jag led så extremt mycket med honom och man bara "noooooo my heartu."
Det är trevligt att läsa om känsliga killar som gråter och har känslor, vilket inte händer alltför ofta i den här typen av böcker.
Lada gillade jag mellan varven (ta citatet där uppe som exempel), men det fanns ställen där jag irriterade mig på henne. (Kanske mest för att jag blev så väldans överbeskyddande över Radu och typ alla som bråkar med honom kan slänga sig i väggen.)
Det som blev lite skumt då och då var att både Lada och Radu tyckte om Mehmed så extremt mycket. De mer eller mindre bara: "Mehmed is love Mehmed is life" hela tiden och jag tror inte att jag såg det dem såg? För jag bryr mig inte om Mehmed? Jag fick en viss bild av honom i början, och det var ganska okej, men han blev lite konstig där mot slutet. Lite mycket konstig.
Men utöver det så älskar jag några av de andra karaktärerna - Nicolae, Petru, Lazar, Mara, Nazira (det faktum att jag faktiskt kommer ihåg deras namn säger ganska mycket.)

Så, en väldigt karaktärsdriven bok som kändes lite tråkig mellan varven men det fanns fortfarande något som höll en fast. Kommer definitivt läsa uppföljaren så småningom! (oh shit ett utropstecken.)

Nu om ni ursäktar så tänker jag göra en spoiler-sektion åt mig själv här nere. Markera för att läsa :)
[Scenen när Lazar dog ;-;;;;; 
Alltså jag typ dog med honom och bara "noooooooooooooooo." 
Och när han sa: "You always choose him." och jag typ bara "nooOOOOOOOOOOOOO." Sluta leka med mina känslor. Herrejösses. Varenda ett av mina ships i den här boken typ kraschade fortare en Titanic.]

fredag 4 augusti 2017

All the Bright Places

Författare: Jennifer Niven
Antal sidor: 416
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: -
Första meningen: Is today a good day to die?

Handling (från Goodreads):
Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for—and manages to find—something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school—six stories above the ground— it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink. . . .

Omdöme:
Mhmm...
Det var så väldigt svårt att betygsätta den här. För att förklara det någorlunda enkelt:
Det tog mig ungefär en månad att läsa halva boken.
Sedan tog det två-tre dagar att läsa den andra halvan.

Jag är väl kanske... Lite besviken? Inte på allting, men på vissa särskilda saker.
Först och främst så kändes väldigt mycket oerhört stereotypiskt. Då syftar jag på mobbarna, främst. Roamer skulle väl vara det bästa exemplet: Han är inget mer än en mobbare. Han är inget annat än elak - en rent utav "ond" tonåring för jag menar... Världen kryllar väl av sådana? Han hade inget djup, och jag säger inte att han borde ha haft någon tragisk historia eller också mått psykiskt dåligt men bara någonting. Jag kan ibland acceptera att en karaktär är rakt igenom ond i en fantasy, men i den här typen av bok, när det handlar om en tonårskille i high school, då håller det inte.
Det kändes också väldigt mycket som om Violet och Finch blev uppmålade som helgon jämfört med alla andra. De var de enda som förstod allvaret med psykisk ohälsa. Alla andra var kompletta idioter. Det kändes inte realistiskt.
Jag vet inte om jag bara har turen nog att gå på en skola där folk är extremt medvetna om samhällets brister idag, eller om Niven har överdrivit. Hela situationen i skolan kändes så överdriven, som om författaren bara ville att man skulle tycka så väldigt väldigt väldigt synd om Finch.
Jag menar, en tidning där man listar elever som är mest trovärdiga att begå självmord? Ahem... Wut? (Om jag inte uppfattade fel så stängde lärarna dessutom ner tidningen, på grund av listan. De är alltså fullt medvetna om det, men gör ändå inte så mycket åt det.)
Och hej nu. Boken börjar med att Violet och Finch möts uppe på ett torn. Alla tror att Violet räddar Finch. De vet alltså att han är självmordsbenägen men ALLA I DEN HÄR BOKEN BARA ÄR FÖR KORKADE FÖR ATT GÖRA NÅGONTING ELLER VAD? Ah, okej. Det förstås - om alla vuxna och vettiga människor (utöver Violet) gjorde något på en gång så skulle det inte behöva vara en bok utan bara en novell, och så kan vi ju inte ha det.

Så, ska jag ta och klaga på en sak till innan jag går över till det jag faktiskt gillade med boken? (Kanske två saker till)
Violet. Förlåt men jag kan inte bry mig mindre om henne. Hon kändes bara... Tråkig. Hon hade tydligen en passion för att skriva (I dig that, gurl) men man kände liksom aldrig passionen? Den fanns där någonstans men den syntes aldrig till. Och jag bara... Jag fick aldrig något grepp om henne.

Så, Finch då? Jodå, vi fick lite av en dålig start, han och jag, och det blev nästan så att jag inte ville gilla honom, men sedan i slutändan vek jag mig ändå.
Kan vi bara göra det klart för oss att body-shaming aldrig är okej? Folk verkar tycka att det är helt okej att hoppa på människor utan kurvor nu, och verkar tro att det är body-positivity bara för att de står upp för människor med kurvor.
Plot twist: That's not body-positivity, that's just skinny-shaming you prick.
Men som sagt, efter att jag var sur på Finch i cirka 100 sidor så var jag tvungen att erkänna att jag faktiskt gillade hur hans karaktär var skriven. Även om han var kass på att flirta (it was cheesy alright?)

Okej nu har jag nog babblat på tillräckligt om karaktärer. Varför tog det mig en månad att läsa halva boken?
För att jag var ganska uttråkad. Stora delar av boken handlar om hur Violet och Finch åker runt i Indiana för att utföra ett skolprojekt, och det klickade inte riktigt med mig. Vissa platser var intressanta att läsa om, men vissa bara... Var inte det.

Andra halvan var bättre. Förutom när hela berättelsen bara råkade bli Romeo och Julia all over again, because why not? Violets föräldrar bara "Oh no dear he's bad stay away from him he's probably a vampire" och det kändes väldigt framtvingat, som om det gjordes endast för att skapa dramatik. Well, it was more silly than dramatic.

Meeeeen trots allt det som inte höll för min del så blev jag ändå någorlunda berörd. Även om jag redan visste hur den skulle sluta för att det är ganska uppenbart när man läser vad boken handlar om. Och jag är helt för att man tar upp sådana här ämnen, särskilt i ungdomsböcker. Många har klagat på att den tar upp det på fel sätt, och inte är tillräckligt allvarlig, men helt ärligt? Jag tror det kan vara bra att skriva om svåra ämnen på ett lite smått humoristiskt sätt. En alldeles för mörk och brutal bok blir svår att läsa.

Så för att sammanfatta - jag gillade den faktiskt. Trots att jag klagade så mycket haha. Jag gav boken fyra stjärnor först, men sänkte till tre för att det var för många saker som inte fungerade för mig, och den berörde mig inte alls lika mycket som jag ville. (Var väl lite av ett emotionellt vrak i två timmar eller så men sedan var livet lugnt igen. Jag har ingen själ, förstår ni.)
Men det är en väldigt fin bok som tar upp viktiga saker, med ett väldigt fint språk för att toppa det hela.

(Woooow jag har inte skrivit en recension på nästan två år är det ens såhär man gör?)

onsdag 2 augusti 2017

När man har för många olästa böcker...

Så. Det är så här att jag under en ganska lång tid nu bara köpt fler och fler böcker, utan att faktiskt läsa dem (bokhyllan ser ju fin ut i alla fall.)
Och uhm.

För några dagar sedan gjorde jag en lista över böcker som jag måste läsa innan jag får beställa nya. Lite av en TBR.
Tjohoo.

Crank - Ellen Hopkins
Håller på att läser nu~ Väldigt bra hittills! Blir sugen på att försöka skriva en bok på vers haha (det skulle troligtvis gå åt skogen lol)

And I Darken - Kiersten White
Det här omslaget är så fint ;-;;; Hela boken är så fin ;-;;;
Tjuvläste lite i den för någon dag sedan också teehee

Legend - Marie Lu
Är jag typ den sista människan som läser den här? Har tänkt göra det så extreeeeemt länge nu men har inte blivit av :/ (Blir lite avskräckt varje gång jag ser typsnittet man använde för Days perspektiv...)

A Court of Thorns and Roses - Sarah J. Maas
( ͡° ͜ʖ ͡°)
Haha nah men måste ju se vad alla snackar om. Dessutom - retelling av Skönheten och Odjuret? 
I'm in. 

Clockwork Prince - Cassandra Clare
Jag menar kom igen. Även om jag bara läser för Jems skull för att jag inte gillade varken Will eller Tessa särskilt mycket.
Jem's worth it.
Bless Jem. 

Heartless - Marissa Meyer
I mean it's gorgeous (and huge). 

Så, när jag läst de här 6 böckerna (helst i den ordning jag listat dem bara för att bevisa för mig själv att jag kanske har lite självdisciplin trots allt.) har jag tillåtelse att köpa 3 böcker. (det var två först men jag lade till en tredje igår.)

Sedan måste jag läsa dessa:

End of Days - Susan Ee
Älskar verkligen den här serien (eller, älskade första boken och blev väl lite smått besviken på den andra, så som det brukar gå med trilogier) så känner att det är dags att läsa klart den nu äntligen haha. 

Flame in the Mist -Renée Ahdieh
Den. Här. Boken. Är. Så. Vacker.
Har hört en hel del bra om den också, och handlingen låter intressant, så... Vad kan gå fel? (kommer på typ tusen saker som kan gå fel men shhhhhh.)

The Raven Boys - Maggie Stiefvater
Jag menar herrejösses varför har jag inte läst den här än?

En av böckerna jag köpte efter att jag läst de första 6.
Eller möjligtvis någon annan av böckerna som står i bokhyllan redan. 

To All the Boys I've Loved Before - Jenny Han
Hmmm ska inte den här bli film snart? *goes google*
Hmmmmmmm.
Snaaaaaaaaaaaaaaaart.

Clockwork Princess - Cassandra Clare
Om det inte skulle bli så att jag råkar komma att hata Clockwork Prince så pass mycket att jag bara råkar bränna upp varenda en av Clare's böcker. 

************

Okej men nu kommer vi till det roliga. 
Hela den här grejen med att inte köpa fler böcker förrän jag läst de här böckerna.
Jag typ har redan misslyckats.

Det var nämligen så att jag blev indragen i en bokhandel idag. Brutalt indragen, om jag får säga så, för det var inte alls så att jag följde med in dit frivilligt. 
Och så, eftersom man ändå var där...
Don't mind me trying to be aesthetic.
Yup. 
Så skulle det bli så att Legend slutar i en hemsk cliffhanger eller så, så kan jag totalt strunta i de andra böckerna däruppe och bara kasta mig över Prodigy. (Säkerhetsåtgärd, med andra ord.)

Men ey. Om någon av er skulle märka att jag bryter mot det här (eftersom det är skrivet i sten och allt) så typ... Säg något elakt eller råna mitt bankkonto eller något.


Vi får väl se hur det här går. 

(Btw.... Om det där märket på Rebel of the Sands.
"Like Katniss?
Love Rey?"
Vem i hela friden är Rey?????????
Vad är det alla vet utom jag???????????????????
???????????)

måndag 31 juli 2017

Mimmi needs to chill

Så jag bara råkade kolla gamla uppdateringar på Goodreads.
Och det var lite så där småroligt.
Så jag tänkte att vi kunde gå igenom några av dem här och bara... Sucka åt min kassa engelska grammatik och göra lite yoga för att lugna ner mig och allt det där. Good shit.

*******

Anna Dressed in Blood - Kendare Blake
*quite a horrible
Så jag hade absolut inget minne av vad exakt som hände på sida 78, så jag gick tillbaka och kollade och....
Dear lord. 
Haha kommer inte ihåg att boken var så extrem. Vill nästan läsa om den nu lol.

Följande uppdateringar var bara jag som fangirlade över The Iron Queen och The Iron Knight haha... 

******

City of Fallen Angels - Cassandra Clare (+shade thrown at hush hush)
1. "Pretty bad"? Gurl, du typ skippade 80% av boken innan du slängde den i väggen.
2. Om jag bara vetat vilken stor besvikelse City of Fallen Angels skulle bli.... 

******

The Host - Stephenie Meyer
"Det låter ju lite halvkonstigt" säger jag när jag döper en av mina karaktärer till Röda Handen. Fast "Korsar Djupa Vatten" tar nog hem priset ändå, tycker ni inte?

*also
Bara ett exempel på när jag borde ha hållit tyst lol. Btw, den där boken där tre karaktärer hade namn som började på J? Den gick åt helvete efter hundra sidor RIP.


Det roliga är väl att jag har glömt bort vem sjutton Jamie var. Men ey, hans namn börjar på J.

********

Beautiful Creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl

?????????? Jag bara kommer inte ihåg att jag någonsin gillade den här boken, helt ärligt. Kommer liksom inte ihåg något om vad den handlade om, eller vad någon av karaktärerna hette. (Kommer å andra sidan ihåg att de typ var gjorda av kartong och inte hade några personligheter alls.)

******

Hemligheternas Rike - Kristin Cashore
Jag menar.... Var inte det ganska uppenbart typ, innan du ens började läsa boken?


(Jag kommer ihåg den här scenen I have no shame)

********

Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Still ship it.


Ärligt talat? Jag har absolut ingen aning om vad jag menade.


Jag är fortfarande djupt upprörd över den där enda meningen. *burns down my house*

*******

The Pirate's Wish - Cassandra Rose Clarke

Don't screw this book I love this book ;-;;


********

The Maze Runner - James Dashner
Det är ett ganska så stort mirakel att jag ens läste klart den.

*applauds myself* 

********


Between the Devil and the Deep Blue Sea - April Genevieve Tucholke
Överraskad över att jag inte kommenterade tHE SWAGGER (för alltid traumatiserad av det där.)

Now let's pray for my past self.
Men kommer inte ihåg om det blev någon triangel eller inte. Kanske blev en jäkla sjuhörning, vad vet jag?

*******

The Truth About Forever - Sarah Dessen
..... Is that a pun?

*******

Clockwork Angel - Cassandra Clare
Vem i all världen är Gabriel? (Alltså, om man bortser från den där tönten jag skriver böcker om just nu.)

När man hamnar på fel sida av triangeldramat (:


*inhales* Känns som om någon typ dog på den där sidan lol.

********


The Book Thief - Markus Zusak
Vissa av er kanske kommer ihåg att jag till och med skrev ett blogginlägg om det här? Ahhh, goda tider.


*********

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin
This book is weird. Yup that sums it up. Hade inte behövt skriva en hel recension.


*********


Entwined - Heather Dixon
Spoiler: Actually, she is bad. 
Actually this whole book was kind of bad.


*does
Drinking.... Typ vatten då eller?


********

Eleanor and Park - Rainbow Rowell
Bless.
Men helt ärligt, jag gillar inte eyeliner. Det är så jobbigt att tvätta bort.


*******

Crown of Midnight - Sarah J. Maas




Jag tror vi alla kan komma till slutsatsen...
Att jag verkligen gillar Dorian.


********


Ten - Gretchen McNeil
*have

*die (?)

Call me Sherlock.


********


All the Bright Places - Jennifer Niven
Okej. Så lite seriösare nu. Kan vi bara ta några sekunder till att tänka över det här? Känns som om man ser mer och mer skinny-shaming nu för tiden... Gällande alla möjliga kön. 

Och det är exakt lika illa som fat-shaming. 
Alla typer av body-shaming över huvud taget, är exakt lika illa.
No excuses.


***********

Phew det där var oplanerat.