fredag 11 augusti 2017

And I Darken

Författare: Kiersten White
Antal sidor: 475
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: The Conqueror's Saga #1
Första meningen: Vlad Dracul's heavy brow descended like a storm when the doctor informed him that his wife had given birth to a girl.

Handling (från Goodreads):
No one expects a princess to be brutal. And Lada Dragwlya likes it that way. Ever since she and her gentle younger brother, Radu, were wrenched from their homeland of Wallachia and abandoned by their father to be raised in the Ottoman courts, Lada has known that being ruthless is the key to survival. She and Radu are doomed to act as pawns in a vicious game, an unseen sword hovering over their every move. For the lineage that makes them special also makes them targets.

Lada despises the Ottomans and bides her time, planning her vengeance for the day when she can return to Wallachia and claim her birthright. Radu longs only for a place where he feels safe. And when they meet Mehmed, the defiant and lonely son of the sultan, Radu feels that he’s made a true friend—and Lada wonders if she’s finally found someone worthy of her passion.

But Mehmed is heir to the very empire that Lada has sworn to fight against—and that Radu now considers home. Together, Lada, Radu, and Mehmed form a toxic triangle that strains the bonds of love and loyalty to the breaking point.

Omdöme:
"On or wedding night," she said, "I will cut out your tongue and swallow it. Then both tongues that spoke our marriage vows will belong to me, and I will be wed only to myself. You will most likely choke to death on your own blood, which will be unfortunate, but I will be both husband and wife and therefore not a widow to be pitied." 
Så ja. Uhm. Bless.

Först och främst. Jag störde mig på alla utropstecken haha. Jag vet inte, det bara kändes som om det var extremt många utropstecken jämfört med vad man vanligtvis brukar se, så det fanns scener i boken som kändes ganska fåniga, bara för att det var så jäkla många utropstecken.

Okej, så jag är lite kluven. Den var väldigt bra, samtidigt som den inte var så jättebra. Det som driver boken framåt är karaktärerna, och relationerna mellan dem. Men om man talar om le big plot, så uhm no thanks.
Det är alltså en väldigt karaktärsdriven bok, och jag menar jag föredrar karaktärsdriven framför allt annat all day everyday så det är typ lugnt, men jag hade ändå önskat att det skulle finnas något mer som fick en att vilja fortsätta läsa.

Mhmmm sedan var det även så att jag var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att hänga med mellan varven. Många människor att hålla reda på och många strategier och mycket logik (och är man en idiot (som jag, alltså) så kan det bli lite jobbigt.) Jag insåg sedan när jag läst ut boken att det faktiskt fanns en ordlista där bak, och en lista över alla karaktärer, något som hade varit till hjälp om jag hittat den lite tidigare.

Men okej då. Så de här karaktärerna som lyckades att ta mig igenom nästan 500 sidor haha. Det var väl främst Radu, då jag föredrog att läsa om honom framför alla andra jävlar. Han är bara såååå precious och jag led så extremt mycket med honom och man bara "noooooo my heartu."
Det är trevligt att läsa om känsliga killar som gråter och har känslor, vilket inte händer alltför ofta i den här typen av böcker.
Lada gillade jag mellan varven (ta citatet där uppe som exempel), men det fanns ställen där jag irriterade mig på henne. (Kanske mest för att jag blev så väldans överbeskyddande över Radu och typ alla som bråkar med honom kan slänga sig i väggen.)
Det som blev lite skumt då och då var att både Lada och Radu tyckte om Mehmed så extremt mycket. De mer eller mindre bara: "Mehmed is love Mehmed is life" hela tiden och jag tror inte att jag såg det dem såg? För jag bryr mig inte om Mehmed? Jag fick en viss bild av honom i början, och det var ganska okej, men han blev lite konstig där mot slutet. Lite mycket konstig.
Men utöver det så älskar jag några av de andra karaktärerna - Nicolae, Petru, Lazar, Mara, Nazira (det faktum att jag faktiskt kommer ihåg deras namn säger ganska mycket.)

Så, en väldigt karaktärsdriven bok som kändes lite tråkig mellan varven men det fanns fortfarande något som höll en fast. Kommer definitivt läsa uppföljaren så småningom! (oh shit ett utropstecken.)

Nu om ni ursäktar så tänker jag göra en spoiler-sektion åt mig själv här nere. Markera för att läsa :)
[Scenen när Lazar dog ;-;;;;; 
Alltså jag typ dog med honom och bara "noooooooooooooooo." 
Och när han sa: "You always choose him." och jag typ bara "nooOOOOOOOOOOOOO." Sluta leka med mina känslor. Herrejösses. Varenda ett av mina ships i den här boken typ kraschade fortare en Titanic.]

fredag 4 augusti 2017

All the Bright Places

Författare: Jennifer Niven
Antal sidor: 416
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: -
Första meningen: Is today a good day to die?

Handling (från Goodreads):
Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for—and manages to find—something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school—six stories above the ground— it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink. . . .

Omdöme:
Mhmm...
Det var så väldigt svårt att betygsätta den här. För att förklara det någorlunda enkelt:
Det tog mig ungefär en månad att läsa halva boken.
Sedan tog det två-tre dagar att läsa den andra halvan.

Jag är väl kanske... Lite besviken? Inte på allting, men på vissa särskilda saker.
Först och främst så kändes väldigt mycket oerhört stereotypiskt. Då syftar jag på mobbarna, främst. Roamer skulle väl vara det bästa exemplet: Han är inget mer än en mobbare. Han är inget annat än elak - en rent utav "ond" tonåring för jag menar... Världen kryllar väl av sådana? Han hade inget djup, och jag säger inte att han borde ha haft någon tragisk historia eller också mått psykiskt dåligt men bara någonting. Jag kan ibland acceptera att en karaktär är rakt igenom ond i en fantasy, men i den här typen av bok, när det handlar om en tonårskille i high school, då håller det inte.
Det kändes också väldigt mycket som om Violet och Finch blev uppmålade som helgon jämfört med alla andra. De var de enda som förstod allvaret med psykisk ohälsa. Alla andra var kompletta idioter. Det kändes inte realistiskt.
Jag vet inte om jag bara har turen nog att gå på en skola där folk är extremt medvetna om samhällets brister idag, eller om Niven har överdrivit. Hela situationen i skolan kändes så överdriven, som om författaren bara ville att man skulle tycka så väldigt väldigt väldigt synd om Finch.
Jag menar, en tidning där man listar elever som är mest trovärdiga att begå självmord? Ahem... Wut? (Om jag inte uppfattade fel så stängde lärarna dessutom ner tidningen, på grund av listan. De är alltså fullt medvetna om det, men gör ändå inte så mycket åt det.)
Och hej nu. Boken börjar med att Violet och Finch möts uppe på ett torn. Alla tror att Violet räddar Finch. De vet alltså att han är självmordsbenägen men ALLA I DEN HÄR BOKEN BARA ÄR FÖR KORKADE FÖR ATT GÖRA NÅGONTING ELLER VAD? Ah, okej. Det förstås - om alla vuxna och vettiga människor (utöver Violet) gjorde något på en gång så skulle det inte behöva vara en bok utan bara en novell, och så kan vi ju inte ha det.

Så, ska jag ta och klaga på en sak till innan jag går över till det jag faktiskt gillade med boken? (Kanske två saker till)
Violet. Förlåt men jag kan inte bry mig mindre om henne. Hon kändes bara... Tråkig. Hon hade tydligen en passion för att skriva (I dig that, gurl) men man kände liksom aldrig passionen? Den fanns där någonstans men den syntes aldrig till. Och jag bara... Jag fick aldrig något grepp om henne.

Så, Finch då? Jodå, vi fick lite av en dålig start, han och jag, och det blev nästan så att jag inte ville gilla honom, men sedan i slutändan vek jag mig ändå.
Kan vi bara göra det klart för oss att body-shaming aldrig är okej? Folk verkar tycka att det är helt okej att hoppa på människor utan kurvor nu, och verkar tro att det är body-positivity bara för att de står upp för människor med kurvor.
Plot twist: That's not body-positivity, that's just skinny-shaming you prick.
Men som sagt, efter att jag var sur på Finch i cirka 100 sidor så var jag tvungen att erkänna att jag faktiskt gillade hur hans karaktär var skriven. Även om han var kass på att flirta (it was cheesy alright?)

Okej nu har jag nog babblat på tillräckligt om karaktärer. Varför tog det mig en månad att läsa halva boken?
För att jag var ganska uttråkad. Stora delar av boken handlar om hur Violet och Finch åker runt i Indiana för att utföra ett skolprojekt, och det klickade inte riktigt med mig. Vissa platser var intressanta att läsa om, men vissa bara... Var inte det.

Andra halvan var bättre. Förutom när hela berättelsen bara råkade bli Romeo och Julia all over again, because why not? Violets föräldrar bara "Oh no dear he's bad stay away from him he's probably a vampire" och det kändes väldigt framtvingat, som om det gjordes endast för att skapa dramatik. Well, it was more silly than dramatic.

Meeeeen trots allt det som inte höll för min del så blev jag ändå någorlunda berörd. Även om jag redan visste hur den skulle sluta för att det är ganska uppenbart när man läser vad boken handlar om. Och jag är helt för att man tar upp sådana här ämnen, särskilt i ungdomsböcker. Många har klagat på att den tar upp det på fel sätt, och inte är tillräckligt allvarlig, men helt ärligt? Jag tror det kan vara bra att skriva om svåra ämnen på ett lite smått humoristiskt sätt. En alldeles för mörk och brutal bok blir svår att läsa.

Så för att sammanfatta - jag gillade den faktiskt. Trots att jag klagade så mycket haha. Jag gav boken fyra stjärnor först, men sänkte till tre för att det var för många saker som inte fungerade för mig, och den berörde mig inte alls lika mycket som jag ville. (Var väl lite av ett emotionellt vrak i två timmar eller så men sedan var livet lugnt igen. Jag har ingen själ, förstår ni.)
Men det är en väldigt fin bok som tar upp viktiga saker, med ett väldigt fint språk för att toppa det hela.

(Woooow jag har inte skrivit en recension på nästan två år är det ens såhär man gör?)

onsdag 2 augusti 2017

När man har för många olästa böcker...

Så. Det är så här att jag under en ganska lång tid nu bara köpt fler och fler böcker, utan att faktiskt läsa dem (bokhyllan ser ju fin ut i alla fall.)
Och uhm.

För några dagar sedan gjorde jag en lista över böcker som jag måste läsa innan jag får beställa nya. Lite av en TBR.
Tjohoo.

Crank - Ellen Hopkins
Håller på att läser nu~ Väldigt bra hittills! Blir sugen på att försöka skriva en bok på vers haha (det skulle troligtvis gå åt skogen lol)

And I Darken - Kiersten White
Det här omslaget är så fint ;-;;; Hela boken är så fin ;-;;;
Tjuvläste lite i den för någon dag sedan också teehee

Legend - Marie Lu
Är jag typ den sista människan som läser den här? Har tänkt göra det så extreeeeemt länge nu men har inte blivit av :/ (Blir lite avskräckt varje gång jag ser typsnittet man använde för Days perspektiv...)

A Court of Thorns and Roses - Sarah J. Maas
( ͡° ͜ʖ ͡°)
Haha nah men måste ju se vad alla snackar om. Dessutom - retelling av Skönheten och Odjuret? 
I'm in. 

Clockwork Prince - Cassandra Clare
Jag menar kom igen. Även om jag bara läser för Jems skull för att jag inte gillade varken Will eller Tessa särskilt mycket.
Jem's worth it.
Bless Jem. 

Heartless - Marissa Meyer
I mean it's gorgeous (and huge). 

Så, när jag läst de här 6 böckerna (helst i den ordning jag listat dem bara för att bevisa för mig själv att jag kanske har lite självdisciplin trots allt.) har jag tillåtelse att köpa 3 böcker. (det var två först men jag lade till en tredje igår.)

Sedan måste jag läsa dessa:

End of Days - Susan Ee
Älskar verkligen den här serien (eller, älskade första boken och blev väl lite smått besviken på den andra, så som det brukar gå med trilogier) så känner att det är dags att läsa klart den nu äntligen haha. 

Flame in the Mist -Renée Ahdieh
Den. Här. Boken. Är. Så. Vacker.
Har hört en hel del bra om den också, och handlingen låter intressant, så... Vad kan gå fel? (kommer på typ tusen saker som kan gå fel men shhhhhh.)

The Raven Boys - Maggie Stiefvater
Jag menar herrejösses varför har jag inte läst den här än?

En av böckerna jag köpte efter att jag läst de första 6.
Eller möjligtvis någon annan av böckerna som står i bokhyllan redan. 

To All the Boys I've Loved Before - Jenny Han
Hmmm ska inte den här bli film snart? *goes google*
Hmmmmmmm.
Snaaaaaaaaaaaaaaaart.

Clockwork Princess - Cassandra Clare
Om det inte skulle bli så att jag råkar komma att hata Clockwork Prince så pass mycket att jag bara råkar bränna upp varenda en av Clare's böcker. 

************

Okej men nu kommer vi till det roliga. 
Hela den här grejen med att inte köpa fler böcker förrän jag läst de här böckerna.
Jag typ har redan misslyckats.

Det var nämligen så att jag blev indragen i en bokhandel idag. Brutalt indragen, om jag får säga så, för det var inte alls så att jag följde med in dit frivilligt. 
Och så, eftersom man ändå var där...
Don't mind me trying to be aesthetic.
Yup. 
Så skulle det bli så att Legend slutar i en hemsk cliffhanger eller så, så kan jag totalt strunta i de andra böckerna däruppe och bara kasta mig över Prodigy. (Säkerhetsåtgärd, med andra ord.)

Men ey. Om någon av er skulle märka att jag bryter mot det här (eftersom det är skrivet i sten och allt) så typ... Säg något elakt eller råna mitt bankkonto eller något.


Vi får väl se hur det här går. 

(Btw.... Om det där märket på Rebel of the Sands.
"Like Katniss?
Love Rey?"
Vem i hela friden är Rey?????????
Vad är det alla vet utom jag???????????????????
???????????)

måndag 31 juli 2017

Mimmi needs to chill

Så jag bara råkade kolla gamla uppdateringar på Goodreads.
Och det var lite så där småroligt.
Så jag tänkte att vi kunde gå igenom några av dem här och bara... Sucka åt min kassa engelska grammatik och göra lite yoga för att lugna ner mig och allt det där. Good shit.

*******

Anna Dressed in Blood - Kendare Blake
*quite a horrible
Så jag hade absolut inget minne av vad exakt som hände på sida 78, så jag gick tillbaka och kollade och....
Dear lord. 
Haha kommer inte ihåg att boken var så extrem. Vill nästan läsa om den nu lol.

Följande uppdateringar var bara jag som fangirlade över The Iron Queen och The Iron Knight haha... 

******

City of Fallen Angels - Cassandra Clare (+shade thrown at hush hush)
1. "Pretty bad"? Gurl, du typ skippade 80% av boken innan du slängde den i väggen.
2. Om jag bara vetat vilken stor besvikelse City of Fallen Angels skulle bli.... 

******

The Host - Stephenie Meyer
"Det låter ju lite halvkonstigt" säger jag när jag döper en av mina karaktärer till Röda Handen. Fast "Korsar Djupa Vatten" tar nog hem priset ändå, tycker ni inte?

*also
Bara ett exempel på när jag borde ha hållit tyst lol. Btw, den där boken där tre karaktärer hade namn som började på J? Den gick åt helvete efter hundra sidor RIP.


Det roliga är väl att jag har glömt bort vem sjutton Jamie var. Men ey, hans namn börjar på J.

********

Beautiful Creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl

?????????? Jag bara kommer inte ihåg att jag någonsin gillade den här boken, helt ärligt. Kommer liksom inte ihåg något om vad den handlade om, eller vad någon av karaktärerna hette. (Kommer å andra sidan ihåg att de typ var gjorda av kartong och inte hade några personligheter alls.)

******

Hemligheternas Rike - Kristin Cashore
Jag menar.... Var inte det ganska uppenbart typ, innan du ens började läsa boken?


(Jag kommer ihåg den här scenen I have no shame)

********

Nyckeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Still ship it.


Ärligt talat? Jag har absolut ingen aning om vad jag menade.


Jag är fortfarande djupt upprörd över den där enda meningen. *burns down my house*

*******

The Pirate's Wish - Cassandra Rose Clarke

Don't screw this book I love this book ;-;;


********

The Maze Runner - James Dashner
Det är ett ganska så stort mirakel att jag ens läste klart den.

*applauds myself* 

********


Between the Devil and the Deep Blue Sea - April Genevieve Tucholke
Överraskad över att jag inte kommenterade tHE SWAGGER (för alltid traumatiserad av det där.)

Now let's pray for my past self.
Men kommer inte ihåg om det blev någon triangel eller inte. Kanske blev en jäkla sjuhörning, vad vet jag?

*******

The Truth About Forever - Sarah Dessen
..... Is that a pun?

*******

Clockwork Angel - Cassandra Clare
Vem i all världen är Gabriel? (Alltså, om man bortser från den där tönten jag skriver böcker om just nu.)

När man hamnar på fel sida av triangeldramat (:


*inhales* Känns som om någon typ dog på den där sidan lol.

********


The Book Thief - Markus Zusak
Vissa av er kanske kommer ihåg att jag till och med skrev ett blogginlägg om det här? Ahhh, goda tider.


*********

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin
This book is weird. Yup that sums it up. Hade inte behövt skriva en hel recension.


*********


Entwined - Heather Dixon
Spoiler: Actually, she is bad. 
Actually this whole book was kind of bad.


*does
Drinking.... Typ vatten då eller?


********

Eleanor and Park - Rainbow Rowell
Bless.
Men helt ärligt, jag gillar inte eyeliner. Det är så jobbigt att tvätta bort.


*******

Crown of Midnight - Sarah J. Maas




Jag tror vi alla kan komma till slutsatsen...
Att jag verkligen gillar Dorian.


********


Ten - Gretchen McNeil
*have

*die (?)

Call me Sherlock.


********


All the Bright Places - Jennifer Niven
Okej. Så lite seriösare nu. Kan vi bara ta några sekunder till att tänka över det här? Känns som om man ser mer och mer skinny-shaming nu för tiden... Gällande alla möjliga kön. 

Och det är exakt lika illa som fat-shaming. 
Alla typer av body-shaming över huvud taget, är exakt lika illa.
No excuses.


***********

Phew det där var oplanerat. 

lördag 15 juli 2017

Testläsare sökes!

Accepterar inga fler just nu :)

Jag hade inte tänkt fråga om det här än, men jag lät min mamma börja testläsa lite och det var extremt roligt att få tillbaka kritik, så då tänkte jag... Lez go!

Det finns olika sätt att testläsa på, men jag har lagt upp det lite utifrån den här videon av Jenna Moreci samt den här videon av ShaelinWrites.
Alltså, när ni läser, så kommer ni få frågor efter vartannat kapitel om det ni precis läst. Det är frågor om karaktärer, om ifall något är förvirrande, favoritscen samt scen du gillade minst, etc.

Hur som helst, boken ni kommer att läsa är Freaks (surprise lol). Det finns en sida här på bloggen där det står lite kort om vad boken handlar om, och bredvid den sidan finns även en länk om ni vill läsa början av boken. Ni kommer att läsa det andra utkastet, som bara blivit redigerat av mig. Alltså kan saker som slarvfel/stavfel/andra språkliga fel, förekomma.
Kort sagt, det är en dystopi som inte riktigt känns som en dystopi alltid. Om jag skulle beskriva den kort så skulle jag säga att den handlar om unga människor som gör lite dumma saker.
Jag skulle rekommendera att du som läsare är minst 15 år gammal.
Boken ligger nu på 81 867 ord, vilket är lite mer än första boken i Vampire Academy, ungefär lika långt som Anna and the French Kiss, samt några tusen ord längre än den första Harry Potter-boken, för er som vill ha något att jämföra med haha.

Här nedanför följer en lista av saker som boken innehåller som kan anses vara triggande. Alltså, vill du inte läsa om något eller några av nedanstående ämnen, så är den här boken inte för dig.
(* betyder att det förekommer väldigt mycket.)

  • Alkohol, droger och missbruk *
  • Depression och ångest *
  • Svordomar *
  • Racism
  • Sex (inget grafiskt.)
  • Våld och mord *
  • Självmord
  • Homofobi (väldigt lite)
  • Ätstörningar (väldigt lite)

Så, hur kommer allt det här att gå till? 
Jag kommer inte att skicka hela boken till dig på en gång, utan jag har delat upp det i flera delar. Först får du ungefär hälften, sedan får du några kapitel till, sedan ytterligare några till, sedan det näst sista kapitlet, och slutligen det sista, samt frågor som gäller för hela boken. Allting kommer att bli skickat som PDF-filer. Visst skulle det vara trevligt om jag kunde skriva ut allting, men bläckpatroner kostar och papper kostar och träd dör, så nah. 
Frågorna är redan inlagda i slutet av kapitlen där du ska svara, och jag skulle verkligen föredra om du inte läser frågorna i förväg, och att du inte fortsätter att läsa utan att svara på frågorna. Det kan resultera i spoilers, vilket förstör hela grejen med det här. (Vissa av frågorna handlar om ifall saker var förutsägbara, sådant som jag som författare inte kan avgöra själv eftersom jag redan vet allting.)
Med andra ord, gör bara allting i ordning, så blir det inga problem. 


Om du lyckades läsa allt det där och fortfarande känner att du vill testläsa, så skicka ett mejl till mimmi.jacobsson@hotmail.com och svara på följande frågor:
  • Vilken genre läser du vanligtvis?
  • Någon/några favoritböcker?
  • Ålder och kön? (frivilligt)
  • Har du läst någon/några av mina berättelser tidigare?
All kontakt kommer att gå via mejl, för att jag inte klarar av telefonsamtal/skypesamtal/liknande lol. 

Jäklar här blev det mycket information, men det är verkligen inte särskilt komplicerat. Du läser, du svarar på frågor och är ärlig om vad du tycker, och uh... Det är egentligen bara det!

Tack för visat intresse!


(Herregud det här är första gången jag låter någon annan än familj (bortsett från när jag skickat in böcker till bokförlag) läsa min bok jag tror jag dör hjälp)

söndag 9 juli 2017

Oh lord~

Så uh.

Jag skrev färdigt min bok igår.
Eller idag, för tekniskt sett var klockan två på natten lol.
Och jag är så jäkla emotionell just nu.
Alltså mer emotionell än jag varit när jag skrivit färdigt andra böcker.
Varför var jag tvungen att göra slutet så dramatiskt?
Varför känns det som om allting är slut, när det var första delen i en trilogi? (i mean wth)

Och jag typ legit började gråta när jag berättade för mamma att den var klar.

Yuuuuuuuuuuuuuuuup. (Jag beställde också böcker igår så nu är man pank igen.)

Hur som helst, tänkte bara nämna något jag funderat på.
Det här med betaläsare. Alltså, människor som läser ens opublicerade manus och försöker vara väldigt kritiska (och kanske ger lite beröm så att författarna inte ska slänga hela saken.)
Inget är bestämt än, jag bara har funderat på det. Är å andra sidan inte helt säker på hur jag ska få tag på läsare, så tänkte väl bara att jag nu spontant skulle nämna det för att se om det finns något intresse här (inte för att särskilt många fortfarande läser den här bloggen, vilket är förståeligt då bloggerskan knappt bloggar längre.)

Men såååååååå. (Varför blir mina inlägg alltid såhär flummiga jag fattar inte.)

Ursäkta mig medan jag går och gråter igen.

Edit: När man inser att det svenska ordet för betareader är testläsare omg haha.

tisdag 20 juni 2017

Bookhaul - Alla böcker jag köpt den senaste tiden

Trots att jag typ inte läst en enda bok på ett-två år så har jag ändå köpt en del böcker. Särskilt den senaste tiden. Bokhyllan är en enda röra och pengarna försvinner fortare än de kommer in på kontot (när man lever på bidrag, ni vet?) men eyyy för mycket böcker kan man inte köpa.

The Winner's Curse - Marie Rutkoski
Håller på att läser just nu och har cirka 100 sidor kvar skulle jag tro? Får se om det blir en recension sedan haha.

Ash & Bramble - Sarah Prineas
Hade aldrig hört om den här när jag plockade upp den, och har väl kanske inte jättehöga förväntningar, men handlingen låter riktigt intressant :)

Fangirl - Rainbow Rowell
I mean... Jag är så trash för Eleanor and Park fortfarande.

Scarlet - Marissa Meyer
Ganska underligt att jag inte läst den här än med tanke på att jag verkligen gillade Cinder och faktiskt läste den två gånger?

Girl Online - Zoe Sugg
Hm. Hmmmmmm.


A Thousand Pieces of You - Claudia Gray
Jag menar det där omslaget? Men är lite osäker på om jag kommer gilla den haha. (Low expectations puts you up for surprises though right?)

All the Bright Places - Jennifer Niven
En av böckerna jag hämtade upp på posten tidigare idag wooo! Ni vet, när man är borta från bokvärlden i nästan två år, då missar man en hel del, så jag hade aldrig hört talas om den här tidigare, men när jag lästa vad den handlade om så bara kafhreglegrjehnööafrgjnrg . And there went my money :´)

Golden Boy - Abigail Tarttelin
Gick ärligt talat förbi den här sååååå många gånger i bokhandeln.
Tills jag en dag fick reda på att huvudrollen är intersex och jag bara "OKEJ MÅSTE HA" så nästa gång jag var uppe i stan köpte jag den direkt lol. (Med alla normer i bokvärlden känns det ganska viktigt att läsa något annat för omväxlings skull.)

Timglaset - Gena Showalter
Beautiful cover is beautiful :´)))

Heartless - Marissa Meyer
Alice i underlandet? Fairytale retelling? Yas gurl yaaaassssss.
Orsaken till att jag var tvungen att gå till posten istället för till brevlådan. Den här boken är gigantisk lol.

Well then, är det så här man gör bookhauls? Ingen aning men whatevs, now it is.
Någon som läst någon av de här? Vad tyckte ni om dem? :D

tisdag 13 juni 2017

HÖR O HÄPNA JAG LEVER FORTFARANDE

Hallo!

Wow, kan inte tro att det senaste inlägget jag skrev var i .... November 2015? (!?!?!??)
Wooooooooow. (När man inte riktigt är säker på vad man ska skriva och ens ordförråd är lite si sådär.)

Så vad har hänt sedan dess?

Började gymnasium och bytte gymnasium så gick ut första ring för andra gången igår haha. Blev lite nördig i kpop ett tag, var aktiv på Instagram några månader, var på en konsert, blev myndig men växte aldrig upp, läste inte en enda bok men köpte böcker ändå för vad ska man med pengar till?

Försökte också skriva några böcker men de bara dog allihopa.
Tills jag fick den där bokidén som inte är död än *le gaAAASSSP*


Hur som helst, to the point~

Funderade ganska mycket på att skriva ett sista inlägg här och bara tacka för mig etc etc.
Men så nu på senaste tiden, när jag jobbat på den där bokidén som inte dog och börjat få tillbaka läslusten igen så tänkte jag istället att det kunde vara lite kul att kanske börja blogga lite här igen? Kanske? Kanske inte? Det kanske blir mer av en skrivarblogg än en bokblogg men liksom, de två ämnena går ju ändå lite hand i hand så det funkar väl?

Bara, det lär inte bli recensioner var tredje dag och massa intressanta tags och allt vad jag nu brukade blogga om, men mer... soft. (Lol wut?)

Funderar lite på att kanske skriva lite om boken jag skriver just nu, bara för att jag är helt besatt av min egen berättelse och måste prata av mig lite. Kanske lägger ut lite teasers? Om någon är intresserad? Om någon ens är här fortfarande för det var ju ändå över ett år sedan (tror jag, kan inte riktigt räkna ordentligt.)

Anyway~ vi får se vad som händer.
Hoppas att ni alla haft det bra, läst mycket, blivit panka för att ni köpt för många böcker, allt det där, ni vet. Är kul att se att så många av bloggarna jag brukade följa fortfarande är aktiva :D

Uhhh så... Hur avslutar man ett inlägg egentligen? Hejdå? Farväl? Vi ses väl om ett eller två år igen?
Haha jag lovar jag försökte skriva ett seriöst inlägg med korrekt grammatik och allt det där men vissa vanor dör aldrig ut.

onsdag 18 november 2015

Omänniskor

Författare: Kristoffer Svensson & Nanna Johansson
Antal sidor: 339
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Omänniskor
Serie: Del 1 av en trilogi

Handling (från Goodreads):
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Omdöme:
......... Eh!?

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här, och nu när den är utläst är åsikterna blandade.
Till att börja med så är den riktigt intressant. Handlingen gör en nyfiken och man vill bara veta mer om hur omänniskornas liv fungerar. Hela boken är dessutom väldigt mörk, något som väldigt många andra bokbloggare också nämnt. Handlingen tillsammans med allt det där mörka gör boken väldigt unikt, och bara det gör den läsvärd.

Trots det så blev det här ingen höjdare för min del, främst på grund av språket och karaktärerna. Nu vet jag själv att jag blivit väldigt petig med det svenska språket på sistone, så de flesta andra skulle troligen inte störa sig lika mycket på det, om de ens skulle reagera överhuvudtaget. Men personligen tycker jag att det var alldeles för lite gestaltningar på vissa ställen, och särskilt dialogerna kändes onaturliga och stela. Jag fick inte riktigt något flyt, kan man säga.

Karaktärerna var... Inte dåliga riktigt, men det var inte så att jag kunde känna igen mig i någon av dem och jag fick inget grepp om dem. Sigrid var irriterande, men inte på det där sättet så att jag ville bränna upp huset eller något. Viktor var extremt cheesy mellan varven, men inte så mycket så att det blir helt och hållet oacceptabelt. Adrian var en idiot men det var det han skulle vara så... GOOD JOB FOLKS!!

Jag kan inte säga att jag gillade boken, men jag kan förstå varför så många andra gjorde det. Det är något nytt inom den här genren, särskilt för att författarna vågar göra saker som väldigt många andra författare låter bli. Slutet är rätt så mindblowing, det måste jag erkänna. Vare sig man gillar karaktärerna eller inte så lär man bli överraskad och berörd.

Så hej, även om jag inte gav den full pott så är den värd en chans bara för att den känns så annorlunda. Var beredd på att bli överraskad!

lördag 10 oktober 2015

Djupa Ro

Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Djupa Ro
Serie: -

Handling (från Goodreads):
"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.

Omdöme:
Det där var en extremt lång handling.

När jag fick erbjudande om den här som recensionsexemplar var allting bara "YES" för kom igen: Lisa Bjärbo. Med en något sorgligare bok än hon skrivit tidigare.
Med andra ord så var förväntningarna ganska höga.

Och hejsan hoppsan så bra det var! Språket kändes ännu bättre än det brukar vara och allting kändes så äkta. Karaktärerna, känslorna, handlingen och händelserna... Det var så lätt att förstå och känna igen sig trots att inget liknande har hänt mig personligen.
Jag älskar hur allt blev lite av ett mysterium mellan varven också. Lika mycket som karaktärerna själva ville det, så ville man få reda på sanningen, och därför var det svårt att släppa taget om boken.

Det känns som om det var längesedan jag läste något riktigt bra som jag verkligen fastnat i, så det var oerhört kul att läsa den här och få den där speciella känslan man får när man verkligen blir inne i en bok.

Jag är så glad över att Jonathan blev mer än "den döda killen." Genom flashbacks och tankar från de andra karaktärerna fick även han en personlighet, vilket krävs för att vi läsare ska sympatisera. Vissa stunder kände jag mig bara så extremt frustrerad över att han dog, som om det var jag som var hans vän.

Den här boken får en att vilja både skratta och gråta. Gillade du Lisa Bjärbos tidigare böcker så lär du gilla den här också. Har du inte läst någon av hennes böcker än så är det nog hög tid att du gör det. Alltså seriöst.